Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vill beljugas — varför skall man icke
tillmötesgå hans perversitet! I
striden med en rånare gäller det att
rädda livet till varje pris. Det är en
så gammal regel i kampen för
tillvaron. att det är löjligt att tala om en
”ny moral”. Men en annan fråga:
Vad säga-den nya moralens
motståndare om monarker, som i nödens
stund lova sitt folk en demokratisk
författning, för att sedan icke infria
sitt löfte eller, så snart de känna sig
starka nog. taga det tillbaka? Ja, t.
o. m. svurna eder äro dem icke heliga.
Fråga Finland, fråga det ryska folket!
Vårföre skall det icke vara arbetarna
tillåtet att i nödens stund med alla
medel rädda det enda de ha att sätta
emot sina förtryckare — sin
organisation?
Men, som sagt, vi vunno denna
gången slaget och det blev ett ärligt och
hederligt fredsslut, som båda parterna
garantera för. Att arbetarnas
organisation står bakom sina avtal, har den
redan bevisat. Arbetet upptogs över
hela linjen, ehuru det hade varit lätt
att å enskilda platser pressa
arbetsgivarna. Och här komma vi till den
punkt, där vi i något kunna instämma
med ”Industria” såsom motståndare
till skiljedom i ekonomiska
tvister. Utan skiljedomen skulle
nämligen resultatet ha blivit ännu sämre för
arbetsgivarna. Våra
organisationer hade kunnat hålla ut minst 3
eller 4 månader till, utan att behöva
knussla med understödet. Av
murarnas 16 miljoner mark (förbunds- och
avdelningskassor gemensamt) voro
endast 4 miljoner förbrukade, och
timmermännen samt hantlangarna kunde
hållas uppe av de övriga
organisationerna, ifall deras medel börjat tryta.
Inom arbetsgivarnas led stodo sakerna
så, att de, därest skiljedomen icke
kommit, ramlat sönder inom några
veckor; god början var redan gjord. Hela
samhället var trött på den förödande
striden, arbetsgivarledningens
tredskande taktik fann motståndare icke
blott hos ”socialfilosoferna” utan
också i deras egna led. Stater och
kommuner stodo färdiga att under
egen regie utföra sina byggnader,
såvida arbetsgivarna icke togo reson.
Det var i denna situation medlingen
företogs av den preussiska regeringen,
och då förlikningsmännens
medlingsförslag i alla väsentliga punkter
tillmötesgick arbeta r n a s önskningar,
kunde dessa icke förkasta
bestämmelsen 0111 skiljedom, ehuru de icke voro
betjänade av denna bestämmelse. De
hade annars kommit i strid med alla
de kretsar, som nu stodo mot
arbetsgivarna, och det fick icke riskeras.
Skiljedomen i lönefrågorna blev
verkligen till arbetsgivarnas fördel,
och dessa utnyttjade också denna
fördel därigenom, att de under de lokala
förhandlingarna, som föregingo
skiljedomen, förvägrade varje
tillmötesgående. De läto hela lönefrågan gå
till central skiljedom. ”Industrias”
utfall mot den ”socialfilosofiska typ,
som med gott samvete” o. s. v. pålade
löneförhöjningar, måste ses mot
denna bakgrund, för att riktigt belysa
det svenska arbetsgivarorganets
sakkännedom. Hade arbetsgivarna icke
velat överlåta denna fråga åt
”slumpen ”-skiljedomen, så hade de ju
kunnat söka enas med arbetarna i de
lokala förhandlingarna, i stället för
att låta det hela avgöras av
skiljedomstolen. Men de tyska arbetsgivarna
äro i allmänhet goda räknemästare.
Och de pläga. endast missräkna
sig, när de följa råden från den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
