Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke arbeta å ackord i någon större
omfattning.
Svenska Arbetsgivarföreningens
nationalekonomiska aiiktoriteter bli
alltså slagna av sina meningsfränder i
styrelsen för den tyska
byggnadsindustrins arbetsgivarförbund. I
Tyskland ha sådana tvärsäkra, fastän ur
luften gripna påståenden ingen kurs.
Här gäller det att bevisa med
f a k t a. den blinda tron har man
också på arbetsgivaresidan för längesedan
överlåtit åt den religiösa kulten.
•
Det är icke behövligt att här
relatera den stora stridens förlopp, som ju
läsarna känna genom den dagliga
pressen. Arbetsgivarna blevo slagna efter
hela. linjen, det erkänner f. ö. också
”Industria” oförbehållsamt, och det
enda arbetsgivarna uppnådde, en
formell koncession ifråga om
centraliserat avtalsslutande, betecknas mycket
riktigt av tidningen såsom varande av
rätt problematisk natur.
Lockouten, som pågick under 9
veckor. omfattade enligt, arbetsgivarnas
meddelanden 198,000 arbetare. Den
fördes för att genomtrumfa etr
riksavtal med förbud för
minimilöner och arbetstidsförkortning
samt rättigheten till agitation även
på arbetsplatsen under rasterna;
erkännande av arbetsgivarnas
arbetsförmedlingskontor såsom
obligatoriska för all arbetsförmedling i
byggnadsindustrin; samt
genom-föi’ande av ackordslönesystemet utan
någon som helst medverkan från
arbetarorganisationernas sida. Likaså
ville arbetsgivarna komma ifrån varje
löneförhöjning.
Icke en enda av dessa, fordringar ha
arbetsgivarna kunnat uppnå med sin
lockout. Väl fingo de en central
överenskommelse vid fredsslutet, men
denna gäller endast principfrågorna,
avtalen om löner, arbetstid o. s. v. bli
också i fortsättningen av lokal natur
och de lokala organisationerna bli
såsom hittills bärare av dessa avtal.
Denna centrala överenskommelse
hade arbetsgivarna också kunnat få
före lockouten, om de hade velat.
I stället fingo de vid fredsslutet
frångå sina beslut om förvägrad
arbetstidsförkortning, löneförhöjning,
arbetsförmedlingen, ackordsarbetet
och agitationsfrågan. De måste
bevilja höjda arbetslöner över hela
linjen samt förkortning av arbetstiden
under 10 timmar pr dag för minst
30,000 arbetare. Det blev alltså
nederlag för herrar ”skarpmakare ” i stället
för den av dem profeterade segern,
som de lovat de sina.
Men jag kan här inskjuta, att även
om arbetarna icke skulle ha vunnit
slaget-, så hade det aldrig blivit något
sådant avtal, som arbetsgivarna
fordrade. Bakom alla beslut av våra
byggnadsarbetare stod hela den t.yska
fackföreningsrörelsen. I så fall hade
vi avbrutit striden, och våra
medlemmar hade gått i arbete utan
kollektivavtal. Och hade
arbetsgivarna enligt Svenska
Arbetsgivarföreningens mönster formellt velat
upprätthålla sin lockout mot
”organiserade” arbetare, så betyder det hos
oss ingenting alls. Vi äro eventuellt
i sådana ting mycket mera
tillmötesgående än Landsorganisationen i
Sverge. Våra medlemmar avlämna,
om det i sådana fall önskas, t. o. m.
sina medlemsböcker till arbetsgivaren
och är denne pedant, så kan han också
erhålla ett intyg från fackföreningen,
om ifrågavarande arbetares ”utträde”
ur organisationen! En arbetsgivare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
