Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från socialistiskt håll mot det drygt
tilltagna arbetarbidraget. Femton
francs om året för en arbetarfamilj är
ju ingen småsumma. Och det är föga
på sin plats att. som Viviani gjorde,
tala vackert om att ”arbetarnas
värdighet krävde, att de själva sörjde för
ålderns dar”, då man har det allra
minsta i tankarna det
utsvettnings-och utplundringssystem, varpå det
kapitalistiska samhället vilar.
Slutligen var det socialistiska partiet
oeh väl mången utanför dess led
fullkomligt på det klara med, att
pensionsåldern satts alldeles för högt.
”Pensionering av döda”, hette
slagordet på guesdistiskt håll, och för en del
yrken håller det nog streck. Dock må
anföras, att enligt statistiken årligen
50,736, som nu skola försäkras, uppnått
65 år och att pensionstagarna beräknas
till ej mindre än 617,000, då lagen nått
full effektivitet. Ej heller mä
förglömmas rätten att redan från 55 års ålder
få proportionerligt minskad pension.
Det av kammaren först voterade
förslaget var i detta som i flera andra
styeken vida liberalare — men så
skulle det också kostat vida mer.
Pensionsåldern var där satt till normalt 60 år
och i ohälsosamma yrken55. Som andra
prov på kammarens större frikostighet
må anföras, att den velat från all
avgift befria envar arbetare, vars daglön
understege 1 francs 50 etns. Vidare
hade kammaren — i likhet med vad som
sker i Tyskland — satt
pensionsavgiften till en viss procent av lönen, 2 %,
samt bestämt att staten skulle med
sitt bidrag fylla ut vad som komme
att fattas i 360 francs, vilket satts som
existensminimum. Detta system, som
vid första ögonkastet synes vida
förnuftigare, har emellertid en del
betänkliga konsekvenser, såsom ses av
följande exempel: En arbetare med
360 francs årslön satsar årligen 7 francs
20 cms. (-j-arbetsgivarbidraget), vilket
ger en pension av 79 francs 20. Staten
finge alltså i det fallet tillskjuta 280
francs 80.— En annan arbetare har 820
francs årslön,årsbidraget blir 32 francs
80 och pensionen vid 60 års ålder 360
francs 80. Statens bidrag blir i detta
fall = 0. — En dylik ”premiering av
de lägst stående arbetarklasserna”
fann senaten oantaglig, o.ch satte i ett
anfall av ”demokratisk
nivellerings-lusta” pensionsavgiften lika för alla,
liksom ock statsbidraget.
*
För jämförelses skull må anföras
några siffror, som sammanställts av
franska arbetsministeriet för att
uppvisa den voterade lagens
överlägsenset över motsvarande tyska och
engelska :
Enligt det franska systemet erhålla
vid 65 års ålder de försäkrade som
betalt sina premier
från 40 års ålder: män 160 fr., kvinnor 127 fr.
> 35 > t » 196 t> 151 >
> 30 » » > 240 » » 180 »
> 25 > > » 292 > 215 >
> 20 » » 330 > » 256 >
> 15 > » » 382 » T> 299 >
12 T> > t> 408 t> > 325 »
Enligt det tyska systemet erhåller
arbetaren vid 70 års ålder, om
han betalt åtminstone 1.200 veckoav-
gifter: *
med en årslön av veckoavgift pension
miDdre än 437 fr....... .... 0,175 fr. 338 fr.
437- 687 fr......... .... 0,25 > 175 >
687 –- 1,062 » ........ .... 0,30 > 213 >
1,062 –- 1,437 » ........ .... 0,375 > 250 1
mer än 1,437 » ........ .... 0,45 > 288 >
# Denna jämförelse avser dock
endast den tyska ålderdoms
pensioneringen, som enligt sakens natur allt
mera träder åt sidan i jämförelse med
den tyska invaliditets
pensioneringen, vilken rör sig med ganska
avsevärt högre pensionsbelopp.
R e d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
