Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samhället. Liksom naturen har sin
utvecklingshistoria, äger även samhället
sin. Den moderna naturforskningen
över människans väsen och
ursprung måste kompletteras av
eller i sig innesluta den
samhällsvetenskapliga utvecklingsläran. Denna
senare var dock för Feuerbach ett okänt
land. Det löfte om en rekonstruktion
av materialismen man tror sig spåra i
det ovan anförda citatet eller i hans
ord: "Människan, framgången ur na-
turen, var ursprungligen blott ett rent
naturväsen, ingen människa.
Människan är en produkt av människan själv,
kulturen och historien”, blev heller
aldrig uppfyllt. Tvärtom blir han i
mångt och mycket fången i de band,
som han med sin opposition själv ville
bryta — idealismens abstrakta
konstruktioner av verkligheten.
Väl är Feuerbach ej tillfredsställd
med det abstrakta tänkandet som
förklaringsgrund utan appellerar till den
sinnliga åskådningen, väl söker han
i sitt förnämsta .arbete, ”¥esen
des Christenthums”, härleda
moral och religion ur den
sinnliga människan själv och ur
hennes behov som sådan. Men han
väljer härvid till utgångspunkt icke
den praktiskt handlande människan,
som lever under givna historiskt
bestämda samhällsförhållanden, utan
ett abstrakt människoväsen,
framkon-struerat icke mot det under bestämda
historiska betingelser levande
samhället med dess konkreta
produktionsin-tresse utan mot det mänskliga samlivet
och de samhälleliga förhållandena,
fattade i deras mest vidsträckta samt
abstrakta bemärkelse, som bakgrund.
De på ömsesidig sympati vilande
förhållandena mellan människorna,
vänskap, släktkärlek, medlidande, uppoff-
ring o. s. v. få icke gälla för vad de i
sig själva äro, fattas icke som drifter,
vilka å ena sidan visserligen äro motiv
för människans praktiska handlande
men å andra sidan till natur och
utveckling underkastade det givna
samhällets utvecklingsgång, utan få enligt
Feuerbach sitt fulla värde oeh
betydelse genom ”religionen”, vars kärna
för honom är ”kärleken”. Det är
denna underbara trollgud, som heliggör
förhållandena mellan människorna.
Feuerbach säger visserligen på flera
ställen i sina arbeten: ”1 ett palats
tänker man på annat sätt än i en
koja”, men likafullt framstår för
honom proletariatets frigörelse icke
genom en produktionens ekonomiska
omgestaltning utan genom ”kärleken”,
som skall lösa alla det praktiska
livets svårigheter. ’ ’De olika skedena
i mänsklighetens utvecklingshistoria
skilja sig från varandra”, säger
Feuerbach, ”blott genom religiösa
förändringar. Blott där tränger den historiska
rörelsen till grunden, där den
genomtränger människans hjärta...
Människans hjärta *är religionens väsen.”
Orsaken till detta vacklande hos
Feuerbach ligger — bortsett från rent
personliga förhållanden’ — kanske
mest däri, att vid tiden för hans fram-,
trädande det empiriska
förklaringssät-tet ännu ej fullt slagit igenom, och
detta i sin tur åter till stor del på
grund av det stora inflytande,
hegel-ianismen utövade på tidens andliga
liv.
& *
*
Gent emot 1700-talets subjektivism
i dess mest skiftande former sökte
Ilegel, som ovan nämnts, förklara den
mänskliga historien såsom en med inre
nödvändighet alltjämt fortlöpande ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
