Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sken med hushållningssällskapen.
Sällskapet i Kronobergs län har icke
ett ord direkt om egna hem. Där vill
man nå fram till småbruk, i det
man börjar orda om bördornas och
skuldernas fördelning på gårdens olika
delar; får jordägaren rätt att utskifta
inteckningarna på hemman, torp och
lägenheter... då skola ”de större
gårdarna naturligt sönderfalla i
småbruk”. Kalmar läns norra
hushållningssällskap framhåller som
hämmande för egnahemslåns användning:
svårigheter vid avsöndring, lagfarts
och intecknings vinnande. Som medel
framhålles lösning av stamhemmanets
inteckningar samt förordas
egnahems-föreningar att jämsides med
hushållningssällskapen förmedla lån särskilt
vid ägostyckning i större skala; som
förutsättning tänkes bildande av
egna-hemskolonier. Slutligen påpekar
Kalmar läns södra hushållningssällskap,
att ägostyckning för försäljning till
småbruk, avsedda för egna hem för
hantverkare och arbetare i närheten
av industricentrerna, ökas; här
avspeglas sannolikt en stark industriell
utveckling, varom tillkomsten av stora
stationssamhällen i dessa trakter som
Nybro, Emmaboda m. fl. bär vittne.
Torpens försvinnande är
nu vidare en företeelse, som länge
varit föremål för uppmärksamhet och
klagan. Då torpinstitutionen kan
betecknas som en gammal form ej blott
för arbetets vederlag, utan även för
behovet och fördelen att ha alltid på
räknelig arbetskraft till hands — man
skulle kunna säga, om jämförelsen
sträckes till äldre tider, en lindrigare
form av den gamla bundenheten vid
torvan, innebär denna forms hastigt
fortgående upplösning tydligen på en
gång olägenheter för det gamla gårds-
och godsbruket, som ej förstått att
inrätta sig efter nya tiders villkor, och
en frigörelse av arbetskraft hän till
annan ställning inom jordbruksarbetet
och ofta även till annan sysselsättning
än jordbruksgöromål.
Iiur denna process försiggår —
därom givas några antydningar i de
om-handlade rapporterna.
I utlåtandet från Stockholms län
betecknas torparna som ”den fasta
arbetskraften”, d. v. s. i viss mån den
bundna — med den tanken kanske
bakom, att sådan arbetskraft hittills varit
oberörd av nya tiders oro och
flyktighet, såsöm det skulle kunna heta i
godsägarespråkets mildare tonart.
”Den fasta” minskas emellertid
alltmer, därför att man, såsom det sägs,
ej kan sköta torp och dagsverken
samtidigt. När man betonar detta, måste
ju förändringar ha inträtt antingen i
fråga om torpens skötsel eller i fråga
om dagsverksskyldigheten eller i fråga
om bådadera, och det framhålles ock
till belysning härav bl. a., att
kontrakten äro ”olämpliga” och
”byggnaderna dåliga” — klart materiella orsaker
således till den växande
obenägenheten att taga och övertaga torp, orsaker
fallande helt och hållet inom
jordbrukets egen sfär. Och ändå bör
torpinstitutionen omhuldas! Och
ändå har bristen på arbetskraft ej
återverkat på sättet för jordens brukning!
D. v. s. allt förblir vid det gamla —
endast att jordbruket, synes det,
under sådana förhållanden borde ge
mindre eller åtminstone ingen ökad
avkastning.
Från Uppsala län är bilden hållen
i synnerligen dystra färger. De
stegrade löneanspråken —- säkerligen ej
mer stegrade än till en rätt låg
levnadsstandard i jämförelse med endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
