Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liade de arbetslösa 1,463,438
arbetslös-hetsdagar, utgörande i
medeltal 74 dagar pr arbetslös.
Yad slutligen
organisationsförhål-landena beträffar, voro 48,5 % av
samtliga anmälda eller 9,759 personer
organiserade och 51,5 % eller 10,347
personer oorganiserade. De organiserade
tillhörde till stor del
byggnadsverksamheten, jord- och stenindustrierna
samt metall- och maskinindustrin.
Lägsta antalet organiserade uppvisade
grupperna husligt arbete, hotell-,
kafé-och restaurangrörelse samt jordbruk
och skogshushållning. Främst i
organisation stod Malmöhus län med
86,4 % organiserade av samtliga
anmälda, lägst Norrbottens län, där
motsvarande siffra var 11,4 %. Av de
större städerna nådde Malmö högst
med 86,9 % organiserade.
G. L.
En dröm.
För TIDEN av HENRY VON KRJEMER.
”1, som inträden, låten hoppet fara."
D a a t e.
•Jag gick min väg hem från fabriken.
Det var redan mörkt, och den kalla
blåsten bet mig i kinderna, mina
kläder voro så tunna och dåliga. Jag
strävade ”hem”, dit där jag bodde,
och vägen kunde jag gå och blunda.
Min hjärna var ännu mjuk av den
stinkande oljan, maskinslamret,
gnisslandet och surret. Varje steg var så
automatiskt som ett handgrepp vid en
av de specialmaskiner, där jag stod
hela dagen, hela mitt liv var ett sorts
urverk.
Gatan var nästan öde, alla arbetarna
hade försvunnit, in på de snuskigaste
krogarna eller in i portarna till de
träkåkar, där de bodde med sina barn och
utmärglade hustrur.
Här var den polska krogen, där den
ungerska, där den tjeckiska, här en
irländarekrog med tidningsklipp av.
nationens slagskämpar på väggarna.
In strömmade proletärerna för att
dricka ett dåligt glas öl, en usel
whisky, för att äta en bit halyskämd
korv, för att värma sig kring den
röd-glödgade kaminen och för att röka en
pipa tobak på fastande mage.
Men jag strävade gatan framåt.
Ibland mötte jag en vandrare, som
borrade sin haka djupt ned i rockkragen,
i det han förgäves sökt.e hålla kölden
ifrån sig, drog sina tarvliga paltor
snävt omkring sig och påskyndade sina.
steg.
Men kölden, blåsten och dimman
kommo som en sjukdom över honom,,
över mig, över oss alla. De giftiga.
dunsterna från träsken krälade in
till de fattiga familjerna, till den
polska hustrun, som väntade sin man
med en fattig måltid, till barnen, som
sutto kring spiseln och sågo flammorna
leka så lustigt, de sista flammorna från
några stickor, från de tidningar, som
de själva tagit upp från gatan. Och
till lillan, som låg närmast och
hostade, kom också den råa dimman.
Ljudlöst smög den sig in till alla de fattiga,
smög sig in med malaria och köld,
hosta, frost och förbannelse.
Men annars var det krogarna, som
stulo veden från lillans spisel, från den
polska hustruns minsta lilla barn, som
stulo heder och mandom, den mandom,
som fanns kvar, som icke fabriken
ännu sugit ut. Polackerna, ryssarna,
ungrarna, irländarna, italienarna, här
voro alla lika, kölden var den samma
ute och ölet härinne lika för alla, som
hade pengar. Här var icke kallt, som
hemma, här glödde kaminen, inga
hostande ungar, inga förebrående
ögon, inga klagande hustrur —
glömska, sprit och försoning. Allt detta
såg jag varje kväll, allt var sig så likt.
Jag gick mekaniskt förbi krogarna,
som jag kände en fasa för, de kväljde
mig och ändå lockade de genom sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
