Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
let om partiets ”demokratiska” kynne
till skärande hån.
Decembevvalen 1910 komma nog att
visa sig ha haft en stor betydelse som
uppstramare mot den 40-gradiga
orättfärdigheten. Det är sant att ej så få
missräkningar äro att skriva på
arbetarnas egen bristande vakenhet,
åtskilliga Tinandat ha slött utlämnats, fast de
legat fullkomligt inom räckhåll för
de våra. Men när man ser att även där
alla gjort sitt bästa en god del av
ansträngningarnas frukter systematiskt
stjälas ifrån arbetarna genom den in-
fama ”skala”, vilken t. ex. våra norska
oeh danska bröder betrakta blott med
ett medlidsamt löje över att vi
verkligen finna oss i slikt, då upptäcka allt
flera att den berömda 40-gradiga
egentligen blott är en knepigt
konstruerad automatisk våg, som alltid väger
falskt till förmån för dem, som ha
pengar. Och därmed mognar tiden då
den bekanta profetian i första
kammaren skall besannas: ”där
proportiona-lismen går in, där måste fyrkskalan
gå ut”.
Hj. Branting.
Ur e m ig ra tio nsu tre dn inge n.
Hushållningssällskapens utlåtanden.
För TIDEN av C. N. CARLESON.
III.
Ett län av konservativt kynne är
Skaraborgs. Det märkes redan
på en av dess hushållningssällskaps
första anmärkningar: ”en storbondes
gård styckas sällan eller aldrig”;
föräldrarna överlåta egendomen till det
barn, som ”bäst kan sköta den”; de
andra utlösas.
Så uppstår överskott av arbetskraft,
som försvinner ur bygden tack vare
lätta kommunikationer och bruks-,
kalk- och pappersindustriernas
möjlighet att uppsuga den; i skogsbygden
vållas utvandring av avtagande
skogs-tillgång.
I fråga om torpens försvinnande
fördjupas perspektivet. Senare
hälften av 1800-talet — här slår
hushållningssällskapet protektionisterna
duktigt på fingrarna —
karaktäriseras av spannmålsprisernas stegring
och jordvärdets ökning; det rör sig
om tiden före ”systemets”
spannmålstullar. Prisstegring och
jordvärdeökning föranledde jordägarna
att införliva torpen med egendomarna;
i torparnas ställe trädde billiga
statare och ogift tjänstefolk — och de få
torpare, som blevo kvar-,
”behandlades utan förståelse av jordägarna”
(sic!); då dessa försummade att
minska dagsverksskyldigheten (5 å 6
dagars torp) blev följden att de större
torpen, som ej kunde komma ut med
jämförelsevis hög betalning åt den för
torpets skötsel lejda arbetskraften,
slutligen blevo omöjliga att besätta.
Torpsystemet fullständigt på
upphällningen — den ovissa äganderätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
