Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
massvis för de rasande, fräsande
maskindjuren. Dess industriella triumfer
stiga mot skyn på högar av små
värnlösa barns kroppar.
All denna ohygglighet måste till sist
spränga sig själv. Det var socialismen,
som blev både kruttunnan under den
gamla tiden och plogen till den nya.
Och Oscar Nissen var som ett ljust,
vår-friskt skott av denna nya dag.
Vårt partiprograms allmänna
grundsatser.
För TIDEN av OSCAR LARSSON.
”Socialismen bör alltid minnas”,
säger Carl Lindhagen i sin motion till
partikongressen angående en revision
av partiprogrammet, ”att den blott är
nutidens främsta namn på de i alla
tider framträdande strävandena för det
evigt mänskliga, humanismen.” Och
i det programutkast, som bifogats
motionen, tillägger han: ”Humanismen
vill bereda, verklig andlig och
ekonomisk frihet åt alla.”
Detta kan nog sägas vara ur en viss
synpunkt den mest omfattande
formuleringen av målet för de
socialistiska strävandena. Men redan när det
gäller motiveringen för detta mål, gå
nog meningarna i sär.
Lindhagen hämtar sin motivering
företrädesvis från det rent etiska
området. Han säger: ”Humanismen
vill avskaffa fattigdomen, ty den vet
att denna är orättfärdig och tror att
vad som är rätt kan bli verklighet.”
I denna sats avspeglar sig synnerligt
klart dess författares ställning till den
Marxistiska socialismen. Hans
historieuppfattning är visserligen den
realistiska — han bygger på
utvecklingsläran — men han giver denna i mycket
en idealistisk motivering eller omtolk-
ning, som lätt giver hans resonemang
ett drag av utopism.
Vi läste i ”Kätterier”: ”Det är en
särdeles begriplig och given sak, att när
socialismen började sitt arbete, den
måste beträda klasskampens väg. Alla
länders proletärer behövde som en
tändande lösen denna lärdom av historien,
att de måste förena sig för att upptaga
en strid mot den gemensamma
fienden, den privatekonomiska
utsugningen ... Dessa satser (0111 klasskampen
och statens övertagande av
produktionsmedlen) innebära emellertid ännu
mer än historieuppfattningen endast
relativa sanningar... Klasskampen
särskilt, inskränkt till vissa kategorier
arbetare, verkar frånstötande på en
inängd utomstående, som man dock en
gång måste hava med.”
Denna Lindhagens ställning till
klasskampsteorin påminner från en
viss synpunkt onekligen mycket om
den utopiska socialismen, sådan den
förfäktades av Saint-Simon. Dennes
och hans skolas största förtjänst består
kanske i den klara och tydliga
formulering, som de gåvo läran 0111
klasskampen — men väl att märka blott
för förgångna tider. Då var den
helt naturlig. Den var ett faktum,
som gav sig självt. Men genom
Saint-Simonismens läror hade klasskampen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
