- Project Runeberg -  Tiden / Tredje årgången. 1911 /
6

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gjorts överflödig. Dess roll hade
övertagits av förnuftet och rättkänslan.
Dessa blevo den underbara trollgud,
som skulle heliggöra förhållandena
mellan människorna.

Utgångspunkten för denna
uppfattning liksom för Lindhagianismen är
icke den praktiskt handlande
människan, sådan hon lever under givna
samhällsförhållanden, utan ett
abstrakt konstruerat människoväsen.
Människans drifter och intressen få
icke gälla för vad de i sig själva äro.
De mänskliga, intressena inom olika
samhällsklasser kunna enligt
Lindhagen omläggas därigenom att förnuft
och rättskänsla lämnas vidaste
spelrum att befrukta den materiella
utvecklingen.

Lindhagen säger visserligen även
han. att människorna i genomsnitt äro
en produkt av de omgivande
natur-ocli samhällsförhållandena. Men det
löfte om konsekvenser, dragna ifrån
denna sats, man tror sig spåra häri,
blir icke uppfyllt. Det hela
resulterar endast i satsen: ”förnuftets
omdömen förvillas av vanor och det av
vanor förblindade egna intresset”. Hur
tjockt detta gruslager än kan vara hos
mången, kommer man genom ett
flitigt bortschaktande slutligen fram till
källsprånget. Det finns där ändå. Det
gäller sålunda, detta är den praktiska,
slutsatsen, att så snart som möjligt få
bort dessa vanor, så skall människan i
belysningen från förnuftet och
rättskänslan t. o. m. erfara, att ”det egna
intresset har sitt största, ja, enda
verkliga gagn av det förnuftiga och
rättvisa”.

# #

*

Vi vilja visst inte neka till att en
viss sanning ligger i detta Lindhagens

sätt att se saken. Och alla äro vi ense
om att utopismen gjort en
fruktbärande insats såväl i sin kritik av det
kapitalistiska samhället som ock — och
kanske ännu mer — när det gällt att
konstruera det socialistiska
samhällsidealet. Men ett helt annat måste
omdömet bliva om utopismens taktik.
På detta område har under senare
hälften av det nittonde århundradet skett
en fullständig omvälvning inom den
socialistiska tankevärlden.

I läran om förnuftet och
rättskänslan såsom de drivande makterna-för
samhällsutvecklingen ligger i
Lindhagens socialism liksom i all utopism
dess agitatoriska styrka, men ock dess
svaghet.

Litet var kan nog. erkänna att
fattigdomen är orättfärdig och att det
ligger något oförnuftigt i den nuvarande
samhällsorganisationen, ilen därifrån
och till att vara med om
socialismens arbete på fattigdomens
avskaffande är ett långt steg. Vilja och göra
äro två skilda ting. Vi måste komma
ihåg, att det är samhällets mäktigaste
klass, som har intresse av att det är
bra som det nu en gång är. Därför
måste den socialistiska propagandan icke
allenast vädja till förnuftet och
i’ättvi-san, utan även predika kamp mot
denna mäktiga klass.

För övrigt är nog känslan för ”det
rätta” helt olika hos olika individer,
beroende på den sociala omgivning, i
vilken de leva. Vad borgaren anser
som rätt och billigt, det kan från
proletärens synpunkt anses som en
orättfärdighet. Hur skarpt bryta sig icke
meningarna — för att nu endast nämna
ett exempel — om den arbetsfria
inkomsten! Här kämpar bourgeoisin
med sitt utlevade etiska omdöme mot
arbetarens nya, framtidsskapande och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 10 23:38:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1911/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free