Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. N. CARLESON: NÄR MAN HJÄLPER DE STORA OCH FÖRSUMMAR DE SMÅ 13
ligare delar, medan jorden sköttes på
lediga stunder. Det är nu ett län, känt
för sin goda jord, - och ändock — så
förefaller det — var jordens skötsel
ett arbete på lediga stunder.
När så norra stambanans
framdragning gjorde slut på forkörningen från
Norge och från Sunds valls-trakterna,
försummades jordbruket ännu mer, ty
nu trädde en annan faktor till.
Sågverksrörelsen skapade en situation,
som karaktäriseras av gårdarnas
försäljning och ägarens val mellan att bli
bolagsarrendator eller söka sin
utkomst i främmande land. På
bolags-jorden — redan förut vanvårdad —
stannade en del :av befolkningen, på
den överblivna ”egna torvan” — även
den försummad — användes
föråldrade brukningsmetoder, medan,
skogsdriften fördyrade arbetskraften.
Bo-lagsjordens vanvård stegrades på
grund av olusten för det trista
arren-datorslivet, och denna brådstörtade,
snedvridande utvecklings resultat
formulerar hushållningssällskapet, kanske
utan att fullt fatta hela innebörden, i
den bjärta observationen: ”Pen-
ningen blir den enda., allt
reglerande värdesätt a ren i
livet.”
Men om det ännu gives gott om jord
i detta län för klyvning, styckning och
avsöndring och om målet enligt
hushållningssällskapets mening bör vara
”en odling, som lämnar lika stor skörd
på hälften mindre areal” än nu är
fallet— har väl sällskapet tänkt sig in i de
förutsättningar, som måste finnas för
handen för en så betydande ökning av
avkastningen? Det plägar ju vara en
fingervisning till det bättre, när man
känner orsakerna till det sämsta och
sämre, och att vederbörande ha så
tämligen klart för sig dessa, framgår av
anmärkningen, att jordbruket —- trots
brist på arbetskraft (slukad av
emigration och industri) — går framåt...
utom på bolags hemman och
”enskilda sko g sjobb are.s
h e m m a n ’ ’.
Här kan man således klart skönja
dels en kvarbliven fond, trots allt, av
intresse hos befolkningen för odling av
hembygden.s jord, blott man slipper
bolagshanden över sig, dels
utsiktslösheten för att ens någon liten del av
bolagens kapital och initiativ. skulle
komma jordbruket till godo. Då
förefaller det vara den enda och rätta
slutledningen av ställningen i denna
provins, att staten knyter an vid det
odlingsintresse som förefinnes. Dess
initiativ kan då icke få stanna vid
un-danrödjande av den ”onödiga
formalistiska ordningen” för egnahemslånen
eller vid kontroll över jordägare, som
driva jordpriserna i höjden, så att
egnahemslånen stanna i dess fickor.
Nej, dess initiativ måste omfatta just
den vanhävdade bolagsjorden.
Från Västerbottens län ha vi
först att något dröja vid siffror, som
visa, att här återstår- mycket, innan
man ens kan tala om detta län som en
tillnärmelsevis kultiverad landsdel.
Det ligger föga längre i norr än de
rågbärande bygderna, kring Wasa i
Finland och borde således lämpa sig
väl för ett mellan-norrländskt jordbruk.
Jorden vid kusten är gammal
sjöbotten och vegetationen kraftig. Men ej
mer än en fjärdedel av den
odlingsbara jorden är lagd under plogen ens
i denna gamla kustbygd, oeh ”i
fjället”, d. v. s. i de högre belägna
trakterna uppåt älvdalarna, ej ens e n
fyrtiondel.
Nu talas om olust för
jordbruksarbete, men det är den obligata officiella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
