Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frasen, -medan det verkliga motivet är,
att de rätt talrika avsöndringsägarna
och arrendatorerna (ofta på en
ekonomisk nivå jämförlig med torparens)
måste söka biförtjänster, därför att
arealen är för liten, vartill
naturligtvis kommer obenägenheten att lägga
ned arbete på förbättring av annans
jord. Biförtjänsterna ge väl ej heller
så värst mycket —
hushållningssällskapet uppger 2 kr. å 4:50 pr dag.
men på maximisiffran torde nog få
prutas. Snarare den sämre än den
bättre jorden lämnas på
dagsverksar-rende till uppodling, kunna vi tillägga;
de självägande böndernas intresse och
förmåga i fråga om särskilt de bördiga
kusttrakternas lyftning till högre
kultur är säkerligen föga att bygga på.
Slöhet å ena sidan, bolagsrofferi å
andra sidan hämma alla framsteg, men
främja utvandringen. Man kan ju
t. ex. vandra genom Levar by i en av
länets bördigaste nejder och finna
bekräftat intrycket av hur bolagen farit
fram. Det är väl ej utan skäl. som
hushållningssällskapet talar om länets
”s. k. skogsbygder” efter en
avverkning, som tagit hårt på skogen och vars
följdföreteelse även är att bolagen
slagit under sig hälften av hemman
ocli hemmansskogar! Så långt ha
skövling och utarmning fortskridit, att
sällskapet måste kräva det allmännas
ingripande, i det att det anbefaller
jordutlämning till kronotorp med full
äganderätt eller stadgad åborätt —
torp belägna på god jord och större än
de jordbrukslägenheter på
dagsverks-arrende, som nu förekomma.
När . befolkningens allmänna
ekonomiska nivå är så långt nere.
när länet i det hela visar oss
ett typiskt bolagslän, blir man en
smula överraskad av påståendet, att
”utvandringen till utrikes ort är av
jämförelsevis ringa omfång”. Det är
ett påstående på höft. Både till
Amerika och till industrin avfolkas
bygderna. På tal om den minskade
tillgången på arbetskraft framhålles i en
ton, som knappt kan missförstås, att
”lönerna på 30 å 40 år för dräng och
piga från 50 å 75 kronor för den förra
och 30 å 40 kronor för den senare
stigit till resp. 275 å 450 och 100 å 175
kr.”. Böra icke dessa siffror
revideras? Man har anledning misstänka, att
de ej äro fullt riktiga, då från
intresserat håll uppgives, att det kvinnliga
arbetsvederlaget för 40 år sedan
utgjorde 10 kr. om året, ett par pjäxor
och några marker ull, som bearbetades
till väv under någon ”ledigvecka”.
I våra föreställningar om
Norrbottens län intages främsta
rummet av den storartade gruvdriften, så
att vi knappt tänka på att detta län
innesluter även jordbruks- och stora
edlingsmöjligheter.
Oni än hemmanen i vissa
lappmarks-trakter ha för litet inägojord för att
med fördel kunna klyvas, gäller dock
som regel, att den odlingsbara arealen
är nog stor för sådana åtgärder till att
hålla befolkningen kvar.. Men då
möter en annan svårighet, som borde
kunna undanrödjas, nämligen en inrotad
obenägenhet, i någon mån kanske
beroende på kbstnaderna för
lantmäteri-förrättning, för att klyva gården.
Endast så kan man förklara, att
emigrationen är störst från den
fruktbara Tornedalen.
Hemmansägaresö-nerna — de yngre — föras sålunda
över till den jordlösa befolkningen,
som i sin ordning suges upp av
sågverks- och gruvindustrin; hur dessa
industrigrenar omlagra arbetskraften
framgår även av att den hittills talrika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
