- Project Runeberg -  Tiden / Tredje årgången. 1911 /
28

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

domar till enskilda att utnyttjas,under
det stat och kommun fylla sina
in-komstbehov genom skatt på arbetet
och konsumtionen. Den är vidare det
naturliga resultatet av
trustbildnin-garna och den skyddslagstiftning som
dessa hugnats med. Och den är
slutligen det naturliga resultatet av
statsmakternas kamp mot
arbetarorganisationerna och deras strävanden att
driva upp lönerna i jämnhöjd med
levnadsomkostnaderna.

Hela detta rätts- och
förnuftsvidriga tillstånd, detta samhällssystem med
en lösdrivartyp i vardera polen — en
utan förvärvsmedel och mänskliga
rättigheter, en annan med penningarna,
makten, äran och härligheten — vilar
ytterst på principen:
penningvärdet är allt, människovärdet
intet. Hur denna princip skall
kunna kastas över ända — det är den
sociala frågan.

Det är tydligt, att så länge guldet
är värdemätare måste vi finna oss i de
fluktuationer som måttets utvidgning
eller sammandragning åstadkommer
på varumarknaden. Denna detalj är
den mest svårlösta ocli måste tills
vidare lämnas åsido.

Men så mycket större energi bör
nedläggas på uppgiften att förhindra
varufördyringen på de andra sätten.
Varje medel, som står oss till buds,
måste tillgripas i kampen mot dem.
Det gäller ju ieke blott en rättvisare
beskattning, d. v. s. skattebördans
avlyftande från arbetet och
konsumtionen och överflyttning på de
samhälleliga värdena — det gäller hävdandet av
människovärdet såsom samhällets
fundamentalprincip. Det är rena rama
barbariet, att ännu i vår tid en
Bren-nus kan kasta sitt slagsvärd i
vågskålen och dundra: Ve de besegrade! Men
detta försiggår och kommer att
försiggå så länge guld betyder makt och
makt betyder rätt.

Se vi nu till, vilka medel som stå
oss till buds i denna strid, skola vi
finna, att de alla för sin effektivitet
äro beroende av vår enighet. Även

det teoretiskt bästa är i praktiken
odugligt, om det ej vinner massornas
anslutning.

Kampmedlet n:r 1 är att alla
försäljare av varan
arbetskraft sammansluta sig och
överenskomma om pris och villkor vid dess
försäljning. Men därmed är föga
vunnet om — såsom nu sker —
förnödenheterna stiga i pris starkare och
fortare än arbetslönerna. Således blir det
lika viktigt att förhindra detta.

Kampmedlet n :r 2 blir därför att
tränga in i de lagstiftande
församlingarna och där dels förhindra
skyddslagstiftning för varufördyrare,
dels underlätta arbetarnas strävanden
att förbättra sin ställning. Att litet
eller intet hittills kunnat vinnas på
den vägen beror ju huvudsakligen på
att valrättsbestämmelserna utestängt
flertalet av det arbetande folket från
representationsrätt, men också på
en sorglig liknöjdhet från arbetarnas
sida att tillvarataga de möjligheter,
som stått dem till buds. Skall denna
likgiltighet för egna livsintressen
fortfara även nu, när större möjlighet
genom valreformen beretts arbetarna att
tillgodose dem, torde man också få
finna sig i att allt blir vid det gamla. Vi
ha inga andra att lita på än oss själva.

Den politiska aktionen räcker likväl
icke till att tillbakaslå
varufördyrar-nas angrepp, lika litet som den
fackliga aktionen ensam är tillräcklig att
vinna beståndande förbättringar i
arbetarnas ekonomiska villkor. Man kan
icke förbjuda distributörerna
att avstå från inbördes konkurrens och
förena sig om enhetliga (och höga!)
priser på livsförnödenheterna. Mot
dem måste

medlet n :r 3 tillgripas:
kooperationen. De som människovänligt
nog åtagit sig att förmedla varorna
från producenten till konsumenten
er-höllo 1907 för detta sitt besvär ett
arvode av 91 miljoner kronor
(handelsvinsten). Hundrade, ja tusentals
affärer gåvo under samma tid intet
överskott, men drogo miljoner i hyror och
omkostnader ■— som konsumenterna
fingo betala. Såväl handlandenas an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 10 23:38:15 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1911/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free