Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK HEDÉN: HÖGERPOLITIK ELLER VETENSKAP?
57
rier, folkhögskolor, pensionering o. d.)
uppgå till nära 13,300,000. Låt oss
inalles beräkna ända till 14 milj. såsom
särskilda anslag åt arbetarna. Det blir
i alla fall ej mer än omkr. 7 % proc. av
budgetens ”verkliga utgifter”, omkr.
17 proc. av militärbudgeten och högst
■/? av det. som tages från arbetarna i
indirekta skatter. Ofantligt, eller hur?
Fackföreningarna.
I fråga om fackföreningarna, har den
Fahlbeekska vetenskapen en svår
uppgift. Å ena sidan företräda ju dessa
klart och tydligt s j ii 1 v h j ä 1 p e n s
princip, vilken eljes i så höga toner
berömmes, och dessutom
organisationens grundsats gentemot den så- skarpt
klandrade låt-gå-principen. Ilen å
andra sidan tycka icke arbetsgivarna om
dem. och följaktligen m å s t e de vara
ovetenskapliga.
Prof. Fahlbeck reder sig därmed, att
han skiljer mellan fackföreningar av
en äldre typ, vilken endast återfinnes
bland engelska kvalificerade
(”skilled”) arbetare, samt, en yngre, till
vilken de återstående engelska samt alla
övriga länders föreningar höra. De
förra iakttaga bl. a. ett korrekt
uppförande mot arbetsgivaren, lojalt
uppfyllande gjorda överenskommelser. De
känna sig solidariska med de företag,
vid vilka de äro anställda. De utöva
vidare en stor understödsverksamhet.
Däremot äro fackföreningar av den
andra typen först och sist, k a m p o r g
a-nisationer.
Det behöver knappast sägas, hur
uppkonstruerad denna skillnad är.
Liksom icke även de äldre
fackföreningarna måst k ä m p a för sin rätt! Liksom
ieke det fredliga förhållandet, mellan
dem och arbetsgivarna ytterst beror på
den kraftiga förmåga att kämpa, när
kamp behöves, som arbetarna ha till
hands bakom hänsynsfullheten!
Hur är det för övrigt med denna
hänsynsfullhet? Har professorn
uppmärksammat sista sommarens heta
arbets,strider i Storbritannien, vilka även
medförde avtalsbrott? Var det
verkligen endast yngre föreningar, som voro
med därom? För min del vet jag
endast, att en mängd kvalificerade
arbetare voro med i striderna, och att
ång-pannemakarna, vilka ju hörde till
de-svårhanterligaste, ha en fackförening
som stammar från 1832.
Vidare är att märka, att de lugna
förhållandena inom de äldre engelska
fackföreningarna nära sammanhänga
med det o r g a n i s a t i o n s t v å n g,,
de i större eller mindre grad utöva —
ett ledsamt faktum för prof. F., som
för fulla lungor stämmer upp den
gamla visan om fackföreningstvångets
omoraliskhet. Den med
organisationstvån-get sammanhängande praktiken att
begränsa det antal nya. arbetare, som
upptages i yrket, halkar han. lätt
generad. över i en not.
När han så övergår till de i allo
syndiga fackföreningarna, ”bevisar” han
först, att dessa ej kunna bilda
under-stödskassor, ty lönerna äro för låga.
Nu kämpa visserligen dessa
kampföreningar just för att höja lönerna och
alltså få, möjlighet till
underst,ödskas-sor. Men detta ogillas på clet
allvarligaste av prof. F. Mycket besvärligt för
fackföreningskritikern är vidare det
faktum, att just de tyska
föreningarna, som för honom representera
höjden av facklig ondska, utge väldiga
summor i understöd, ja, vida
störresummor än för strejker. Utan att
blinka förklarar han emellertid
arbetslöshetsunderstödet, vilket för 1909
uppgick till 8,6 milj.,* (strejkunderstödet
* I de socialde m -o kratiska
fören in garn a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
