Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Körande effektiviteten av ett sådant
försvar säger förslagsställaren i
sammanhang med övningstiderna, att
"dessa böra anses tillräckliga” och
"någon längre övningstid bör och
kan (märk!) nationen icke
under-kasta sig”.
En försvarsorganisation ungefär
inom denna ram föresvävade liberalt
folk långt fram i tiden, och hur en
S. A. Hedlund betraktades i
mili-t ii r a kretsar, därom vittnade överste
Bratt under försvarsrummeln för tio år
•sedan, då han på ett möte å
Continental i Stockholm uttalade sin djupa
respekt för den då längesedan avlidne
liberale politikerns goda och lovvärda
försvars v i 1 j a. Och likväl stannade
denna vilja vid en 10 å 12
miljoners-budget och 74 dagars övning.
Med denna vilja förband sig
emellertid ett livligt intresse, som nästan
spårlöst försvunnit hos nutidens
småpratande och darrhänta liberaler —
nämligen intresset för freds- och
a v v ä p n i n g s s t r ä v a n d e n. I
början av 70-talet väcktes i någon av
kamrarna någonting, söm vi pläga
inrangera under benämningen
”freds-motion”. ”Det är ju ett dödfött
foster”, yttrade statsrådet frih. J.
Gri-penstedt till S. A. Hedlund, vartill
denne genmälde: ”Av det fostret
skola vi få ett välskapat barn.” Och
samma anda. som bar den repliken,
fortlevde hos SO-talets män. hos en
K. P. Arnoldsson — den radikala
”Ti de n s” ’ förste redaktör! — hös
en Jonasson i Gullaboås. -Jag nämner
särskilt denne för att visa. att den
tidens lantmannaparti ingalunda stod
oberört av a n t i m i 1 i t a r i s t i s k a
strömningar. Längre än till 60 dagars
övning gick don tidens lantmannapart i
icke. och dit t. o. m. knappt enigt.
(M ins f. ö. Karl Ifvarssons
motstånd mot grundskatt
e-b y t e t då!) Och om borgare och
borgerliga politiker vågat och velat sä
kraftigt demonstrera sin klart k u
1-t ur radikala syn på militarismen
— hur mycket kraftigare borde ej en
liknande åskådning —- när det nu
alltid högtidligt försäkras, att den
existerar — företrädas och frambäras
av representanter för den
samhällsklass, som tyngst drabbas av en till
en vanvettig höjd uppskruvad
för-svarsbörda?
10 å 12 miljoners militärbudget —
det var således år 1867 under
exceptionellt hotande
internationellt läge — liberala
för-s v a r s v ä n n e r s ståndpunkt. Om
vi nu än skulle taga med i räkningen,
att penningvärdet sjunkit sedan denna
tid. folkmängdens tillväxt o. s. v., är.
det dock, alldeles uppenbart, att de
frisinnade män. som jag ovan nämnt,
skulle ha häpnat över vad som äskas
av en högerregering i år. häpnat över
liberal prutnings-mjäkighet och
slutligen häpnat över socialdemokratisk
fraktions- blygsamhet. Och lika
visst skulle d e, som varit med om ett
farliga r e ”världsläge” än nu,
ma-litiöst ha sport med en ironisk blick
åt yttersta vänstern: Varför
markeras ej stärkt j u s t n u av er
freds- och skiljedomskravens positiva
parlamentariska motvikt mot
militaristisk oblvghet?
❖ if:
Med den frågan går jag över till
hr Steffens artikel i ”Tidens”
februari häfte.
Gubevare den socialdemokratiska
riksdagsgruppens antimilitarism för
den logik, som skall vara den
artikelns ryggrad! Hr S. är principiell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
