Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Kommunerna övertaga eller
igångsätta alla hygieniskt nödvändiga
företag och andra sådana av allmän nytta
eller som tjäna socialmoraliska
syften.”
Formuleringen av denna sats är så
allmän — för att inte säga något
annat — att den väl kan accepteras av
Allmänna valmansförbundet. Man
måste verkligen häpna över att
partistyrelsens granskare icke funnit något att
invända eller tillägga till detta enda
uttalande om kommunalpolitikens
viktigaste fråga. Vilka företag
äro ”av allmän nytta”? Vad menas
med ”socialmoraliska” syften? Rent
ut sagt: ingenting! Detta är bara
ord, men inga tankar. Vilka svar får
här en nyvald stadsfullmäktig på de
frågor han ovillkorligen måste
framställa rörande de kommunal
industriella verkens drift? Efter vilka
principer skola gas-, elektricitets- och
vattentaxor regleras? Skall kommunen
räkna sig någon vinst till godo på
dylika verk?
Alla dessa kommunalpolitikens
viktigaste och svåraste grundfrågor
lämnar programmet obesvarade, något
som i c k e kunde ha blivit fallet om
man först gjort klart för sig partiets
kommunalpolitiska grundåskådning.
Samma sammanhangslöshet kan icke
undgå att göra sig märkbar med
avseende på önskemålen i fråga om den
kommunala jord- och bostadspolitiken.
Man läser här åtskilliga goda och
riktiga krav, även några mera
tvivelaktiga, men sammanhanget, den röda
tråden, som genast ger tillkänna, att
det här föreligger ett
socialdemokratiskt program, den saknas alldeles.
Icke heller ha dessa punkter blivit
bättre av partistyrelsens ändringar,
tvärtom: den kommunala
skattepolitiken har ett djupt inre sammanhang
med jordfrågan och bör icke. som nu
föreslagits, särskiljas från denna och
ryckas upp i det politiska
programmet.
Paragraf XIV (XIII) om
fattigvården torde likaså vara av den
allmänna art att den kan underskrivas av
alla vänsterpartier. Har socialdemo-
kratin verkligen icke några särskilda
krav i denna landskommunernas
viktigaste fråga?
Det skulle föra för långt att i
detalj granska programmets alla delar
ur synpunkten av dess egenskap att
utgöra ett verkligt arbets p r
o-g r a m — det skulle också vara
orättvist, då programmets författare på
kommunalkonferensen 1908
uttryckligen betonade dess provisoriska
karaktär och hänvisade det till en förnyad
granskning av en ny
kommunalkonferens — som icke kommit till stånd.
Jag vill därför endast på några av de
viktigaste punkterna framhålla vad
som — enligt min mening — bör sägas
och — icke bör sägas.
Paragraf I handlar, som sig bör, om
den k o m m unala författni
n-g e n. Därifrån ha nu avförts alla
krav på lagstiftningsåtgärder, något
som av ovan angivna skäl torde vara
olämpligt. Här påyrkas bland annat
’’ökadkommunal självstyrelse”.
Då den svenska kommunens
ställning-är ovanligt fri, så fri. att man ibland
skulle önska litet mindre frihet — hr
Christiernson kan säkert berätta en
del om Hälsingborgs affärer i
.järnvägsaktier — så måste man fråga sig.
vad som avses med detta krav. Här
måste man fram med litet mera
konkreta talesätt. Hur ställa vi oss till
magistrate n s
uppsiktsbefogenlie-ter? Ar den ställning, kommunen
intar till polisförvaltningen
tillfredsställande? Är municipa
1-samhällenas rättsliga ställning i
allo riktig och rättvis?
Av programmet påyrkades
”arvoden för viktigare kommunala
förtroendeuppdrag”, av partistyrelsen
ändrat till ”ersättning för påvisbar
inkomstförlust under fullgörande av”
dylika uppdrag. Man har verkligen
svårt att förstå meningen med denna
ändring. Redan nu ges dylika
arvoden till belopp, som måhända
överstiga ”den påvisbara
inkomstförlusten”. redan förra året voro libera-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
