Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
motstår ett erövringskrigs råa
lockelser.
Vi måste se den sanningen i ögonen,
att det ännu icke finnes ringaste
bevis för, att överklassen ocli
regeringarna skulle sakna makten att
mobilisera storstaternas härar —• gällde det
så ock det mest uppenbart
klassegois-tiskt motiverade eller eljest
orättfärdiga krig. Detta häntyder
otvivelaktigt på en intellektuell och moralisk
svaghet hos underklassen, sådan den
ännu är i stort sett —• trots den
moderna arbetarrörelsen. Denna senare
överskattar sig själv och
missuppfattar hela situationen, då det från
ledande håll påstås, att de socialistiska
arbetarnas internationella solidaritet
redan är en tillräcklig
fredsgaranti.
Äkta, verkliglietsrotad
fredsidea-lism kan icke vara försvarsniliilism.
Denna ger oss tomma paradfraser och
ett sammelsurium av ändamålsenligt
utvalda falska påståenden, då det är
verklighetskännedom och träget,
målmedvetet arbete, som vi behöva.
Då erfarenheten klart och tydligt
lär oss, att vi framför allt måste
arbeta på militärväsendets
demokratisering, för att slutligen
kunna använda detta såsom
effektivt stöd för en steg för steg
uppbyggd internationell rätt —
svara våra försvarsnihilister helt
lättvindigt, att militärväsendet icke
kan demokratiseras. Då vi här i
Sverge måste hänvisa på den
fruktansvärda faran av att en gång förlora
vår politiska självständighet till
Ryssland, vilja våra försvarsnihilister
lugna oss med, att Ryssland (trots
konflikterna i Asien) varken är erövrings-
lystet eller (trots händelserna, i
Finland) obehagligt att ha till härskare.
Det kan ju icke vara våra svenska
socialrevolutionära ungdomar obekant,
hur man i Ryssland far fram med
deras meningsfränder och med politiskt
och socialt misshagliga individer över
huvud. Jag har nyss haft ett brev
från min vän Kropotkin, i vilket han
berättar, att förhållandena i de av
politiska fångar överfyllda ryska
fängelserna äro så gräsliga, även enligt
rysk måttstock, att fångvaktare
taga livet av sig i vämjelse och
förtvivlan. Och skulle icke redan
Finlands närvarande läge vara tillräcklig
varning?
En revolutionärt sinnad svensk
ungdom, som med jämnmod, för att icke
säga optimism, motser ett ryskt
herravälde över vårt land — vänligt
förberett och underlättat genom vår
avväp-ning på dessa revolutionärers egen
tillrådan — synes mig i högst märklig
grad lida brist på s jälvbevare
1-sedrift. Det där talet om, att de
svenska arbetarna intet skulle ha att
förlora, 0111 vårt land ginge förlustigt
sin självständighet, innebär antingen
ett litet oskuldsfullt förbiseende av
just den r y s k a erövringsfaran eller
ock en deklaration, att svenska
arbe-tarungdomar gärna begå socialt
själv m 0 r d, bara de först få roa sig
en liten tid med ”avväpning”. Den
socialt väckte arbetaren är verkligen
bättre ställd i Sverge än i Ryssland.
Den som förnekar detta faktum har
kommit väl långt ut på frasmåkeriets
sluttande plan.
Slutligen krönes verket, då denna
djupsinniga och gedigna uppfattning
av militärproblemet skjutes fram i
förgrunden framför alla andra
ekonomiska och sociala problemer ocli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
