Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
faktiskt göres till socialismens
huvudfråga. Den som icke är
försvarsnihilist är ingen verklig
socialist — låter man förstå.
Vid sidan av denna värdefulla lära
kunna vi ställa den andra sköna
doktrinen, enligt vilken den
syndikalistiska taktiken är socialismens a och o.
* *
*
Jag tror att vi här hava klara och
tydliga bevis för, att den
försvarsnihilistiska (så väl som syndikalistiska)
arbetarungdomen och dess talmän i
pressen och på mötena i grunden äro
ganska främmande för den verkliga
socialismens idévärld,
stämningsliv och sociala strävan.
Socialismen betyder, så vitt jag kan
se, framför allt en stegring av
social organisation, social
disciplin och social tjänst- och
arbetsvillighet. Dessa äro de oumbärliga
medlen för uppnåendet av
demokratismens ideal: ekonomisk och
social frihet, välstånd och kultur för
alla. De äro medel, som
samhällsutvecklingen utpekar, men vilkas fulla
förverkligande skall kräva
generationers målmedvetna, ihärdiga,
hängivna arbete.
Jag ser ett säkert framtidshopp för
massornas frihet och välstånd blott uti
en storstilad inskränkning och
reglering av privategendomen i
produktionsmedel samt uti organisationer av
nationell omfattning för den
viktigaste produktionens bedrivande. Blott
där idéerna om en utveckling i
denna riktning ständigt hållas vid liv
och ständigt fördjupas, finner jag en
levande socialism.
Men inom socialismen måste också
demokratismens ande leva och växa.
Vi måste steg för steg lära oss den
mycket svåra konsten att samverka i
stora, fast fogade organisationer, utan
att nivellera ned de olika
begåvningarna och utan att hämma de goda
personliga krafternas utveckling och
handlingsfrihet.
Dessa äro socialdemokratins
centrala livsproblemer, vid sidan av vilka
frågan om avväpningen, såsom ett av
de olika medlen att främja
världsfreden, är helt betydelselös. Vapenlöshet
är intet socialistiskt eller demokratiskt
ideal. Om socialdemokratin finner, att
den behöver en del militäriska
rustningar för att skydda freden,
småstaternas oberoende och den socialistiska
demokratismens bestånd uti kritiska
tider, så innebär en sådan
socialdemokratisk ”militarism” icke det allra
minsta avsteg från socialismens eller
demokratismens idealer. Ty
krigsmakten är blott ett av de yttre
förhållandena oss påtvunget socialt verktyg
— liksom ångmaskinerna,
elektricitetsmaskinerna o. s. v. på det
ekonomisk-tekniska området.
Krigsmakten ligger emellertid
ännu nästan helt och hållet i de
besittande klassernas händer. Den
användes av dem enligt deras
klass-synpunkter, och den är över huvud ej
demokratisk till sin inrättning och
användning. Här föreligger således en
uppgift just för socialdemokratin —
nämligen att demokratisera denna
institution. Att blint löpa bort från
denna uppgift är att bevisa, att man
har varken socialism eller
demokratism inombords.
Försvarsväsendet demokratiseras
därigenom, att det begränsas till
de demokratiskt nödvändiga
proportionerna och därigenom att dess
kostnader till större delen vältras
över på de starkaste skuldrorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 10 23:38:15 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1911/0118.html
