Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bästa från att fullgöra detta upphöjda
offer!
Det omdöme prof. S. i detta
sammanhang fäller om minuthandlarnas
kamp mot kooperationen är så
träffande, att vi här måste anföra honom
ordagrant :
Eftersom konsumenterna, särskilt köparna
i detaljhandeln, utgöra en blandad,
oorganiserad massa med ri ngk förmåga att
kontrollera såväl varuprisets soin
varukvalitetens skälighet, men däremot utrustad med
stor benägenhet att anlita den närmast
belägna boden och att gynna de handlande,
som ge största krediten, medför
näringsfriheten regelmässigt en osund anhopning av
detaljhandelsaftarer, som locka kunderna
genom bekväm tillförsel, artig behandling och
lång kredit, men i själva verket bjuda dålig
kvalitet till höga priser.
I)å nu "konsumtionsföreningarna” eller
de ”kooperativa handelsbodarna” uppstå,
innebär detta intet annat, än att vissa
grupper av konsumenter... använda sig... av
näringsfriheten — ]lå samma sätt som de
många detaljhandlarna och deras förläggare,
grosshandlarna, göra. Men, om det skall
vara någon ekonomisk mening med
kooperationen, måste resultatet bli, icke blott
konsumenternas fördel, utan även de av deras
handelsföreningar överflödi gg jorda
detaljhandlarnas försvinnande. Detta kan vara
en hård missräkning för dem — men enligt
näringsfrihetens princip togo de risken att
misslyckas i sitt ekonomiska företag
samtidigt med att de använde sin goda rätt att
pröva sin lvcka i ilen ifrågavarande
näringsgrenen. Därigenom att de lyckades till en
tiil, innan konsumenterna organiserade sig,
förvärvade de, enligt näringsfrihetens
princip, ingalunda någon rätt att fordra
bibehållande av de sociala förhållanden eller
konjunkturer, som betingade deras temporära
framgång.
De av kooperativföreningarna ekonomiskt
skadade detalj- ocli grosshandlarna bete sig
emellertid. som konsumtionsföreningarna
vore samhällsupplösande makter eller
Åtminstone vore "affärer” med en synnerligt
”tvivelaktig affärsmoral’’. De argumentera
som om deras egna ”affärer” hade en högre
rätt att existera, oberoende av förmågan att
konkurrera ined konsumtionsföreningarna —
en förvärvad rätt, vilken uppenbarligen utan
vidare antages innebära den värdefulla
rätten till samhällets hjälp för de kooperativa
företagens undertryckande eller åtminstone
rätten till samhällets verksamma sympati i
kampen mot dessa senare.
För samhället kan ju, enligt
näringsfrihetens princip och enligt den ekonomiska
principen, ingen annan synpunkt vara avgörande
än ilen, att de totala kostnaderna för
varornas överförande från tillverkarna till
konsumenterna må ställa sig så låga som ar
förenligt med de i detta överföringsarbete an
litade medborgarnas ekonomiska välfärd.
Om nu konsumtionsföreningarna betala sina
direktörer, kontorister, bod- och
magasins-biträden, utkörare o. s. v. fullt lika goda
löner som den vanliga affärsvärlden — vari
skulle då felet ligga?
"Felet” ligger hos dem, som hata och
förfölja konsumtionsföreningarna blott
därför. ätt dessa överflödiggöra en del
mellanhänder, i detalj- och grosshandeln, mellan
varutillverkare och varuförbrukare.
• «
*
En viktig principfråga som Steffen,
s. 43 5 f., kommer in på är d en, som
fått uttryck i Herbert S p e
n-cers sats: ”den nuvarande typen för
ekonomisk organisation liksom den
nuvarande typen för politisk
organisation är i det närmaste så god som
den nuvarande människonaturen
medgiver”.
I den mån därmed menas, att det
nuvarande systemet icke kan
väsentligt ändras utan ekonomiskt eller
politiskt förfall, måste naturligtvis en
socialist bestrida satsen, ilen
formulerar man påståendet mera allmänt
så: ”varje folk har den styrelse det
förtjänar” så kommer den inbitne
Manchesterliberalen Spencer i bästa
överensstämmelse med den
materialistiska historieuppfattningen. Ty om
en bättre politisk eller ekonomisk
ordning än den förefintliga ej blott för
en tid tillbakahålles utan alldeles
avvisas eller nedslås, så är folket
tydligen icke moget därför, d. v. s. dess
produktiva kraft, dess ekonomiska
förmåga kunde ej uppbära den nya
ordningen.
På detta sätt förklarar man nog
också bäst det av Steffen själv
riktigt anmärkta faktum (s. 533 f.) att
”världshistorien ger oss icke rätt till
det slags utvecklingsoptimism, som
innebär en tro, att de högre andliga
värdenas bärare alltid förfoga över
tillräckliga fysiska maktmedel för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
