Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Portugal förr var det
republikanernas heder att man om dem tvangs
att säga, när man jämförde dem med
monarkisterna: ’ ’det är annat slags
folk”. I Spanien är det deras skam,
att man så ofta måste konstatera
identiteten.
I Spanien äro även republikanismens
personligheter, mer eller mindre,
monarkins snyltdjur och exploatörer. De
landet över anseddaste av dem alla.
universitetsprofessorerna Azeårate och
Melquiades Alvarez, basera sin
maktställning på samförstånd med
monarkisterna, och liksom dessa begagna de
sitt politiska inflytande till att
försäkra sig själva, sin släkt och sina
vänner ämbeten, favörer och
förtroendeuppdrag. De kataloniska
autonomi-sterna av Salvatellas och Pedro
Coro-minas cert ha fordom länge öppet
samarbetat med Maura. Alejandro
Ler-roux har visserligen väldiga massor
bakom sig oeh till det yttre förefaller
han verkligen att vara en folkledare
av den mest övertygade oeh
våldsamma art. Men den som känner
Barcelonas historia litet närmare vet dock, att
han endast är en lycksökare, som
skaffat sig popularitet hos de missnöjda
genom lyriskt predikande av
revolutionen, men samtidigt gått de
växlande regeringarnas ärenden genom att
likväl ständigt, när det kommit till
kritan, hålla skarorna tillbaka; och
när han icke för m å 11 hålla dem
tillbaka, då har han alltid svikit deras
sak oeh förrått dem. Det var just
Lerroux ’ ’ ’radikalt republikanska ’ ’
underchefer och fullmäktige, som dels
för att rädda sig själva, dels för att
tillfredsställa gammalt groll,
beredvilligast tillhandagingo militärerna i
Barcelona med vittnesmål mot den
oskyldige Ferrer!
När de republikanska koryféerna
äro som bäst, äro de rebeller i smått,
spektakelmakare, vilkas opposition
består av bjäbbande, munhuggande,
humoristiska pikanterier och har tycke
av sport. Sådan är Rodrigo Soriano,
den polemiska, livliga dagsgazetten
”Espana Nueva”:s direktör.
Hur futtiga karaktärerna äro hos
dessa rättens stridsmän, det ser man
för övrigt därav, att de ständigt ligga
i rasande gräl med varandra; de avsky
varandra inbördes vida häftigare än de
avsky den gemensamma monarkiska
fienden.
Under dessa förhållanden saknade
de ju auktoritet till att uppträda som
den förfördelade rättvisans riddare.
Som de äro goda huvuden och
uppgiften icke var svår, blev det ju en smal
sak för dem att påvisa
rättskränknin-gen och Ferrer-processens hela kaos
av galenskaper och lögn. Men deras
oratoriska kraftprov röjde i alla fall
deras svaghet. De generades
uppenbarligen av det patos de ibland för
ämnets skull måste anstränga sig med,
och därför övergingo för jämnan
deras strafftal till hövlig, stundom till
och med inställsam konversation
med Maura oeh La Cierva.
# *
*
Nej, det genom brott uppkomna
spanska p a r 1 a m e n t e t var icke
den plats, där det lämpade sig att sätta
sig till doms över förbrytare. Det var
också vad de spanska
socialisternas hövding, Pablo Iglesias.
angav, när han påpekade, att debatten
komme att fortsättas — men på gatan
och eventuellt med vapen i stället för
med ord. Och o m Maura och La
Cierva aldrig mer bli ministrar, kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
