Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från den fackliga organisationens
synpunkt; och kommer därvid till alldeles
samma resultat som fackförbunden
.själva. Ilan delar fullständigt v.
El ms uppfattning i fråga om
omöjligheten av att i viktiga frågor, stora
strider o. d., använda
ömröstningssyste-met. Såväl för partiet som för
fackorganisationerna. kan enligt hans
uppfattning endast
representativsystemet motsvara rörelsens intresse, vilket
ju också de hittills gjorda
erfarenheterna tillfyllest visa. Ett fullt d
e-m o kr a t i s k t r e p resentati
v-syste m tillgodoser bäst massornas
intressen, på samma gång som det
bildar grundvalen för en framgångsrik
aktion i politiskt och fackligt
hänseende.
Med några få undantag härskar
alltså enighet i utdömandet av
referendumsystemet hos alla, som ha någon
sakkunskap inom den praktiska
arbetarrörelsen. Detta systems anhängare
äro endast få, och den djupa orsaken
till deras uppträdande tyckes i flera
fall icke vara alldeles lojal. Personliga
antipatier framträda också i denna
diskussion såsom drivfjäder hos
mången förfäktare av den allmänna
omröstningen. Det kan för övrigt icke
nekas, att de flesta diskussioner inom
det tyska partiet länge haft en dylik
ganska obehaglig bismak. Det
upprivande arbetet i rörelsen tar på
nerverna och en stark nervositet gör sig
mången gång gällande i debatter, som bäst
skulle föras med nykter och kall
beräkning av vad som gagnar rörelsen
eller icke. ä andra sidan gör
naturligtvis rörelsens s t o r 1 e k sitt till att
skärpa debatterna. Den personliga
bekantskapen felas och en viss
ensidighet i den enskilda partivännens
verksamhet bidrager till att han icke alltid
kan överse hela rörelsens behov. Den
som endast är sysselsatt inom partiet
eller dess press har naturligtvis svårt
för att känna den stora fackliga
rörelsens behov. Detsamma gäller ju också,
för fackföreningsmännen i fråga om
partiet, men till deras ära kan sägas,
att de sällan pläga blanda sig i sådana
partifrågor, som de ha mindre
bekantskap med. Deras egen verksamhet lär
dem dagligen att vara försiktiga, oeh
endast där partiets och
fackorganisationernas gemensamma verksamhet
dryftas,- pläga de gripa in i debatterna,
förfäktande den fackliga rörelsens
intressen. Det vore nu blott önskvärt
att partiets funktionärer allmänt
lärde sig att taga samma hänsyn. Men
det skall väl också komma med tiden.
Vi måste!
För TIDEN av ANDERS ÖRNE.
Bland alla de beslut, årets
partikongress fattade, ställer intet enda så
stora krav på radikal ändring i
partimedlemmarnas p e r son 1 i g a
göranden oeh låtanden som beslutet att
upptaga kooperationen i
programmets allmänna grundsatser.
Hittills liar det gällt som en av
ingen bestridd princip, att varje
arbetare, som kallar sig socialdemokrat,
måste tillhöra sin fackförening.
En socialdemokrat, som alldeles sviker
den fackliga solidaritetens bud, är
näppeligen värdig tillhöra partiet. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
