Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
na mot Verbandsteorin’— som gör
fackföreningen ensam, ej också dess
enskilda medlemmar, till kontrahent
— äro sålunda icke träffande. Varför
skulle icke lagen kunna anordna en
automatisk övergång av
kollektivavtalets bestämmelser till arbetsavtalen i
samma utsträckning som med den
”kombinerade teorin”? Att
arbetsgivaren enligt konstruktionen i fråga
icke kan omedelbart ”av arbetaren
framtvinga dennes enligt
kollektivavtalet åliggande förpliktelser” är
uppenbart av det enkla skälet, att
Verbandsteorin just innebär, att
kollektivavtalet ej ålägger den enskilde arbetaren
någon förpliktelse mot arbetsgivaren,
ilen om kollektivavtalets väsentliga
innehåll automatiskt övergår i
arbetsavtalen, har arbetsgivaren tillräckliga
möjligheter att gå fram mot den
enskilde arbetaren i hans egenskap av
part i arbetsavtalet.
Av särskilt intresse är behandlingen
av skad é stån dsbes t ä m m e
1-s e n i de olika lagarna och
lagförslagen. Den i regeringsförslaget givna
föreskriften om skadeståndsansvar
även för en förening, som lämnat
understöd åt någon, som i strid mot lag
eller avtal vidtagit arbetsinställelse
eller däri deltagit — utan att föreningen
eljest behöver stå i något förhållande
till avtalet eller den avtalsbrytande —
synes vara så gott som unik. Endast
Nya Zeeland har en föreskrift i samma
riktning, varvid dock bör märkas, att
dess lagstiftning icke bygger på
privaträttslig grund, varför handlingen
i fråga medför böter, ej privaträttsligt
skadeståndsansvar gent emot
motparten.
Man saknar i arbetet mera ingående
upplysningar om sammanhanget
mellan de bägge spörsmålen om
fackföreningars juridiska personlighet och
kontrahentställningen i
kollektivavtalet. Det må medgivas, att en sådan
utredning är vansklig att verkställa,
men den är å andra sidan av stor
betydelse. Det ser nämligen ut, som om
oklarheten i detta avseende i det
föreliggande lagförslaget är direkt
hämtad från främmande håll med annan
föreningsrätt än hos oss. Sådana
tekniska ofullkomligheter döljas ej genom
allmänna talesätt om de privaträttsliga
principernas otillräcklighet. Om
lagförslagen skulle bli antagna i
nuvarande skick, komma flertalet rättstvister
att behandlas av de allmänna
domstolarna. Ar lagen då ej inarbetad i.
rättssystemet i dess helhet, med
bestämt besked i de punkter, där en
avvikelse skett från t. ex.
föreningsrätten. kan det lätt inträffa, att vi få en.
rättskipning, som lagens upphovsmän
aldrig förutsett.
Ö. TJ.
CHARLES GIDE: Nationalekono-
mins grunddrag. Albert Bonniers
handböcker i vår tids vetande. Band
VI och VII. Stockholm 1910—11..
344 + 468 s. Pris 12 kr.
Gides välkända Principes d ’Éeonomie
po-litique liar utkommit i en ny svensk
upplaga, den tredje. Att en teoretisk
nationalekonomi av så stor omfattning som
Crides-hunnit uppleva trenne upplagor sedan 1899,
är i oeli för sig ett starkt bevis på att detta
arbete verkligen förmått intressera
allmänheten. Framgången är också välförtjänt. I
Gides arbete firar fransk
populariserings-konst en ny triumf — översättningar ha.
skett till 10 främmande språk, och den
föreliggande svenska upplagan är den trettionde
■av arbetets samtliga editioner. Den nya
upplagan framträder i väsentligen tillökat
skick och med rätt betydande förändringar
i själva dispositionen. Så har Cirkulationen
nu upptagits som en självständig
huvudavdelning, medan den i föregående upplaga
ingick i produktionen, en hel del
omplaceringar ha gjorts, i det hela med fördelaktiga
verkningar. Tillägg ha gjorts på. många
avdelningar,så att framställningen är up to date,
den alltmer betydelsefulla statliga och
kommunala företagarverksambeten bar fått sin
belysning i ett alldeles nytt kapitel — det
kan med ett ord icke råda tvivel om den
sista upplagans stora företräden framför de
äldre. Någon granskning av arbetet är här
icke avsedd. Dock må en felaktig
sakuppgift påpekas. Sverges nationalförmögenhet
uppges i en not till 6 miljarder kronor, en
uppgift som var riktig — före 1885. Nu är
den säkerligen mer än dubbelt så stor. Då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
