Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagspolitikens skilje lin je.
En svensk-tysk parallel.
”Så litet vi än få vänta av
libe-lismen så är detta doek ingen orsak
att, när den en gång gör
opposition, därvid gripa den i armen, utan
tvärtom böra vi ta den på orden
oeh driva den framåt.”
Kautsky, ’ ’Krig oeh fred ’ ’, Neue
Zeit.
Den allmän-politiska ställningen här
hemma just nu erbjuder, trots många
djupgående skiljaktigheter, i sina
allmänna drag rätt anmärkningsvärda
paralleller med situationen i det stora
tyska kejsardömet. Färgerna i tavlan
äro bjärtare i det stora landet söder
om Östersjön, motsättningarna ännu
långt skarpare, den brytning som man
där går mot blir antagligen mera
omvälvande — när den riktigt
kommer.
Men i Sverge som i Tyskland är det
ett hänsynslöst feodal-kapitalistiskt
klassvälde som så länge utplundrat
oeh trampat ner massorna att dessa
omsider tyckas börja samla sig på
allvar till att bryta oket. I båda
länderna motser högern med oro, men
vänstersidan med tillförsikt den
folkdom, som de förestående valen skola
innebära. Och vad vi här särskilt
vilja fästa oss vid: i båda länderna
tvingar själva den politiska
situationen dessa vänsterelementer till att
bilda en visserligen varken permanent
eller fullständig men doek för
ögonblicket nog så påtaglig och
betydelsefull gemensam front mot
högerväldet. Den politiska skiljelinjen
har för tillfället flyttats fram utanför
den klara sociala klasskampslinjen,
den går ej i detta nu varken i
Tyskland eller i Sverge mellan
socialdemokratin å ena sidan oeh alla borgerliga
partier å den andra. Envar ser att
den fastmera är dragen mellan å ena
sidan en mer eller mindre
samverkande vänster och å den andra ett
högerblock, som kämpar för livet för att
bevara sin makt och därmed alla sina
orättmätiga fördelar.
Här hemma har denna situation
äldre anor och har haft trots allt vida
lättare att utforma sig än i det land,
som så pass nyligen genomgått
socialistlagens våldsamma påfrestning.
Traditionen från den heroiska tid, då den
till självständighet vaknande tyska
arbetareklassen öppet ställdes utom
lagen och måste verka genom 12 långa
år mitt i ett modernt kulturland utan
tillåten press, utan förenings- och
församlingsrätt, under brutal och
fullständigt hänsynslös förföljelse från
världens bäst disciplinerade byråkrati,
bleknar först sakta. Det tyska
borgerliga frisinnet, under en Eugen
Richters för partiet förstörande, man
kan väl säga stupida ledning — den
som här hemma bildat skola hos
”Aftonbladet” -— föredrog öppet en
ultra-reaktionär framför en socialdemokrat.
Följden av denna självmordspolitik
måste bli dels att det s. k. frisinnade
inslaget i samhällsväven sjönk till
ungefär ingenting, dels att de med all
rätt förbittrade arbetarna fullstän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
