Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
digt avvandes från varje tanke på att
något gott kunde komma även från
ett borgerligt Nazareth.
Vallednin-gen kunde visserligen anbefalla att
vid omvalen föredraga en frisinnad
framför en liögerman, och det
förtjänar minnas att så radikala män som
Be-bel oeh Singer ej tvekade att
tvärtemot en nyss liållen kongress’ beslut
mana partiet att överallt där dess
egna ej stodo på omval, doek försvaga
högern genom att stödja dessa
er-barmliga Richterska ”frisinnade”.
Men detta var undantag; i regel stod
kampen lika skarp från
socialdemokratiskt håll mot de frisinnade som
mot högern, och gång på gång såg det
ut som om de förra på allt upptänkligt
sätt, genom förräderi i stort och
trakasseri i smått, blott lade an på att öka
klyftan mellan sig och arbetarklassens
parti.
Under denna inbördes kamp på
vänstra flygeln bredde sig högern allt
mera drygt och stegrade allt
oförsyntare sitt folkförtryck och sin
folkutsugning. Men när den katolska
centern till sist också uppgav sin
kryssande mellanställning och ”det
svarc-blåa blocket” blev enväldigt i
riksdagen, medan kejsaren och militarismen
sutto i högsätet på sitt håll och
byråkratin regerade landet, visade sig
äntligen de första mera bestämda tecknen
från de tyska borgerliga kretsarna till
återvändande besinning. Man
började räta en smula på de för de
uppsatta ödmjukt böjda ryggarna, och
partipressen tog en annan ton mot
socialdemokratin. Det gick sakta och
med många återfall, men uppenbart
gick det framåt mot ett visst
samförstånd inom vänstern. Framför den
strängt proletariska fronten började
skönjas konturer till en ny bredare
stridslinje, socialdemokrater och
liberaler mot högerblocket.
Så stark har denna rörelse framträtt
att ej blott ”revisionisterna” inom
vårt tyska broderparti — vilka länge
sagt ifrån att den vägen vore den enda
framkomliga för att inom överskådlig
tid få ett slut på stagnationen och det
eviga högerväldet i Tyskland — utan
även ”radikalerna” i ”Vorwärts” ocli
”Neue Zeit” nu funnit sig böra ge
den ett visst erkännande. Orden i
mottot härovan beteckna, i all sin
självklarhet, en anpassning efter ett
ändrat sakläge, som visar att när det
gäller kan även den mycket beryktade
tyska doktrinarismen låta tala med
sig. —• Naturligtvis finns det här som
allestädes efterliggare, som bara
fortsätta att upprepa sina gamla slagord,
fast förutsättningarna ej längre äro
desamma. Det verkar egendomligt,
nästan som en Nemesis, att se t. ex. d :r
Mehring, så länge en av den
specifika ”radikalismens” mest stridbara
män, nu gent emot ”Leipziger
Volks-zeitung”, där han själv fört så
mången kampanj mot revisionistiskt
kät-teri, nödgas bekänna att hans
verksamhet där ändå varit bra förfelad, då
han icke lyckats uppfostra
redaktionen att förstå ens a, b, c i politiken —
den tidningen fortsätter alltjämt på
det gamla viset att stöta i basun för att
socialdemokratin skall behandla med
samma fiendskap alla borgerliga
partier ...
I vårt land har ju utvecklingsgången
varit i mycket helt olika. Så snart vårt
parti väl slagit sig fram till
självständig tillvaro, mötte det som sin främsta
politiska uppgift att erövra åt folket
den allmänna rösträtten. Men det
målet hade vi gemensamt med den
borgerliga demokratins mera radikala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
