Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som huvudpunkt på regeringens program
utan den av partiet i landet bedrivna
agitationen, utan Bissolatis följdriktiga
ingripande i den .sista krisen och utan den
nuvarande regeringsriktningens understödjande från
<len socialistiska fraktionens sida, erkänner
partistyrelsen betydelsen av Bissolatis
hållning, som han intagit uteslutande i partiets
intresse och till proletariatets bästa, och
godkänner det av fraktionen beslutna .stödet åt
ministären. ”
Vad fraktionen beträffar, delade den sig i
flere läger. Ett mindre antal ogillade
Bissolatis uppträdande, två utgmgo t. o. m. ur
fraktionen. Andra godkände det med vissa
förbehåll beträffande deltagandet i
regeringen, och slutligen uttalade andra sin fulla
anslutning med beklagande att personliga
motiv förmått Bissolati att avböja. Hela
fraktionen beslöt emellertid ge regeringen
sitt stöd.
Så är, slutar Bissolati, den stora frågan
uppställd, och det socialistiska partiet måste
ta ställning till densamma på partidagen
nästa september.
Vi vilja till allt detta för egen del
blott erinra om att vår svenska
partikongress. utan att närmare ingå på
ämnet, men också utan någon
märkbar meningsskiljaktighet uttalade att
något deltagande från socialisters sida
i en borgerlig regering blott syntes
tänkbart under verkliga
undanta g s f ö r li å llanden samt att
2/*-majoritet bland partiets styrelse
ocli riksdagsmän borde krävas för att
över huvud medgiva ett så vanskligt
experiment.
* *
*
Om taxeringarnas tillförlitlighet
pågår sedan några år en livlig diskussion
i Tyskland. Märket D. D. refererar i
E k o n o m i s k T i d s k r i f t s
majhäfte ett par uppseendeväckande
inlägg i denna debatt, inlägg, som
göra troligt att de stora
inkomsttagarnas taxeringar äro avsevärt
för låga. Prof. Delbriick, som
öppnat diskussionen i frågan, har
samlat en mängd fall av falska
deklarationer ocli sluter till en vitt utbredd
tendens till för låga deklarationer.
Efter Delbriick anför D. D. några sådana
exempel, som säkerligen skola intressera våra
läsare. En person visade i och för
erhållande av ett fastighetslån, att hans inkomst
var 30,000 mark; samtidigt var han taxerad
för 4,500 mk. En tjänsteman hos en
liypo-teksförening i Schlesien kände till minst 50
likadana fall. En industriidkare, taxerad
till 10,000 kr:s inkomst, medan den i
verkligheten var 10 gånger större, förklarade, att
om han uppgåve sin verkliga inkomst, skulle
ordföranden i taxeringsnämnden med
hänvisning till andra högre taxeringar i
distriktet fråga, om icke don sista nollan tillkommit
genom skrivfel (!) och både han och hans
affär råka ut för bojkott frän de övriga
större inkomsttagarna.
Liknande exempel anföras även av en
annan förf., Meisel, som bl. a. meddelar, att
innehavaren av ett stort in lustriellt företag
deklarerade 260,000 mk i stället för 570,000
mk ’och då lian underhandlade om affärens
förvandling till aktiebolag hade två
bokföringar, en för de blivande aktieägarna och
en annan för taxeringsmyndigheten.
Bet finnes för övrigt särskilda
bokförings-byråer, ”som ha till uppgift att föra sina
klienters böcker, så att de tjäna till stöd åt.
för låga deklarationer”.
Av Meisel framföres som ett
huvudargument, att nära fjärdedelen av alla under
åren 1000—1908 avgivna deklarationer
konstaterats vara felaktiga oeh blivit höjda med
i medeltal mellan 26,1 oeh 30,9 %. Och dessa
siffror äro .minima, ty många felaktigheter
undgå, naturligtvis upptäckt. Meisel anser,
att deklarationerna till en betydande del äro
medvetet oriktiga, eftersom man får antaga,
att största delen av inkomsttagare över
3,000 mk (vid denna gräns börjar nämligen
deklarationsskyldigheten) ha reda på sina
inkomster. Att antalet bestraffade
oriktigheter är försvinnande litet, betraktar Meisel
som en blott skenbar motsägelse; ty en
bevisning för medvetet, ’bedrägeri är
naturligtvis ytterst vansklig. Risken är därför
synnerligen liten.
D.. D. anser icke de anförda
enskilda fallen lia någon övertygande kraft
men gör för övrigt ingen anmärkning
mot argumenteringen. Hans
framställning är visserligen hållen helt
refererande. men av slutsatsen framgår, att
han finner frågan ha sin betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
