Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
proletariatets fördel, så är detta just taek
vare det faktum, att den proletäriska klassen
har kämpat för att efter måttstocken av sin
politiska och sociala makt tillförsäkra sig
inflytande på de statliga organen. — — —
Det är för övrigt att beakta, att konflikten
mellan de ’båda riktningarna, som nu
kommer till uttryck i frågan 0111 deltagande i
regeringsmakten, till sin idé var företecknad
redan i frågan 0111 valuuderstöd åt
borgerliga kandidater ocli om parlamentariskt stöd
åt regeringen. Detta är blott tre faser a1’
samma fråga. I själva verket: när
socialisterna vid val understödde en borgerlig
kandidat, så medgåvo de därigenom, att det kunde
vara nyttigt för den proletäriska rörelsen
att genom förbund med borgerliga partier
bana väg för lösningen av något trängande
problem; detsamma erkände socialisterna
också, när de genom sitt votum i
parlamentet understödde den ena eller andra
borgerliga ministären. Sålunda använda
refov-misterna blott slutligen på
exekutivmaktens område samma grundsatser, som förut
använts vid val och i parlament. Faktiskt
utbröt striden mellan radikal och
reformistisk uppfattning först i fråga 0111
valtaktiken, sedan övergick den till frågan 0111
för-troendevotum för regeringen, och nu kämpas
den vidare om deltagande 1 regeringen. I
grunden var det hela tiden samma kamp.
Radikalism oeh reformism ha blott nu blivit
mera medvetna, ’båda känna sig tvungna att
låta varje slags tvetydighet falla för att
klart och tydligt låta sitt egentliga väsen
framträda.
Med denna stridssignal. där förf.
verkligen låtit varje slags tvetydighet
falla beträffande den goda viljan till
strid, avslutar Bissolati den del av
framställningen, som ägnats de
allmänna synpunkterna. Därefter redogör
han för den p o 1 i t i s k t - s o e i a 1 a
miljö, i vilken den senaste
socialistiska affären utspelades. I starkt
sammandrag innehåller denna
framställning följande huvudpunkter.
Först göres en historisk återblick, i vilken
Bissolati konstaterar, att närmande till
borgerliga partier genom tillfälligt samarbete
icke är något nytt, utan i Italien har 10-åriga
traditioner. Redan då den socialistiska
par-lamentsfraktionen första gången gav en
regering ■sitt’förtroendevotum, väekte detta stark
ovilja hos de radikala. Redan då
utvecklade Bissolati den reformistiska taktikens
konsekvenser ända till att hävda socialisternas
kommando regeringsplikt. Under de senaste
åren, så vid parlamentsvalen 1909, har
allianspolitiken fått vidsträckt användning,
och detta hade på partidagen i Florens 190S
också gillats, samtidigt som den trängande
nödvändigheten av en valrättsutvidgning
fram hävdes.
V alrätts ref 0 r m e 11 är det, som
satt sin prägel på situationen för dagen i
Italien. Hur viktig den är, framgår av att
mindre än 3 miljoner valmän finnas på i)
miljoner manliga vuxna medborgare. För
valreformens skull understödde
parlaments-fraktionen ministären Luzzatti, då den
övertog regeringen i april 1910, för samma fråga
störtade den sedan regeringen den 18 mars
i år, då det visade sig, att den ieke infriade
de förhoppningar, på vilka stödet förut vilat.
Då kallades Giolitti att bilda regering. Han
utvecklade för Bissolati, då denne erbjöds
portfölj, ett valreformprogram, innehållande
bestämmelser om valrätt för män från 21 å"
för alla statsborgare, som erhållit elementär
skolbildning, vidare, frånsett skolbildningen,
för alla som fullgjort sin värnplikt och
slutligen från 30 år för alla, även analfabeter.
Dessutom kunna enligt detta förslag de,
som varken gått i skola eller gjort sin
värnplikt, ändock erhålla rösträtt före 30 år
genom att i en prövning ha ådagalagt
färdighet i .skrivning ocli läsning. Det var inför
detta regeringsprogram som Bissolati icke
ansåg sig ha några principiella invändningar
att göra, fastän han som känt av andTa
motiv avstod. Partistyrelsen antog i denna
situation en resolution, däri den förbehåller
huvudfrågans avgörande — socialisters
inträde i regeringen — åt partidagen, men
förklarar sig dock vara skyldig tillkännage sin
mening 0111 Bissolatis handlingssätt. Härom
heter det:
”Partistyrelsen erkänner, att den
allmänna rösträttens erövrande är en så
revolutionär gärning, att likaväl som den Iran de
rättfärdiga en våldsam aktion av proletariatet,
den även rättfärdigar ett personligt
handlingssätt, som uraktlåter vanliga normer, för
partidisciplin, men i övrigt går ut på att
erövra, de vapen, som äro avgörande för
kampen om partiets fordringar. I betraktande av
att denna reform icke skulle ha uppställts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
