Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetsgivareledningen försökte
motivera sin ganska uppseendeväckande
åtgärd med att den ville förebygga att
underhandlingarna drogos allt för
långt ut på tiden. Den hade sålunda
beräknat, att underhandlingarna
skulle fortfara, trots att den öppnat
krig. Det måtte under sådana
förhållanden ha känts som en stor
missräkning för den. då arbetarnas
under-handlingsdelegerade vägrade att
fortsätta förhandlingarna, så länge
arbetsgivarna tillämpade de ensidigt
avfattade bestämmelserna.* Resultatet blev
alltså raka motsatsen till vad
arbetsgivareledningen sade sig ha åsyftat.
En ny missräkning för
arbetsgivareledningen blev det, då arbetarna lugnt
fortsatte med sitt arbete, även på de
platser, där icke oväsentliga
försämringar i arbetsvillkoren företagits.
Den lockout, arbetsgivareledningen
uppgjort planer till och med vilken den
tänkt framtvinga ett g o d k ä n n a
n-d e av de förut dekreterade
bestämmelserna, nödgades ledningen
inhibe-ra, så länge den önskade anledningen
— arbetsnedläggelse från arbetarnas
sida — uteblev. Och nu stå vi inför
det egendomliga faktum, att en av
vårt lands största industrier sakna vad
man särskilt på arbetsgivaresidan,
hittills åtminstone, ansett vara en av de
främsta förutsättningarna för
verksamheten, nämligen bindande avtal
* Sedan denna artikel skrivits hav
situationen något förändrats. Arbetarna i
Örebro oeh Ystad oeh på ett par andra platser
nedlade arbetet, fordrande kollektiva avtal.
Fackförbundens styrelser nödgades därför,
för att förebygga en större konflikt, ånyo
träda i förhandlingar med
Arbetsgivareförbundet, trots att dettas ledning ej återkallat
sitt cirkulär. Förhandlingarna kommo till
stånd på initiativ av statens förlikningsman,
stadsnotarien Allan Cederborg.
mellan arbetsgivare och arbetstagare.
Detta mitt under en uppgångsperiod!
I stället för ordnade förhållanden ha
arbetsgivarna att befara anarki, i
stället för en garanterad fred ha de att
emotse ett kanske permanent
krigstillstånd. Det är på så sätt
arbetsgivareförbundets styrelse värnar industrins
intressen!
Bortsett från att
arbetsgivareledningen alltså gjort sig skyldig till ett
stort taktiskt missgrepp, så har den,
som sagt, även brutit mot en allmänt
erkänd och sedan lång tid tillbaka
fastslagen princip. Såsom ett bevis
för hur denna princip slagit igenom
kan nämnas, att regeringen i det
förslag till lag om kollektivavtal, som
den framlade vid innevarande års
riksdag, hade upptagit ett stadgande
av följande lydelse:
”Upphör kollektivavtal att gälla,
och uppkommer tvist om
arbetsvillkoren, skola kollektivavtalets
bestämmelser i sådant hänseende fortfarande
tillämpas, intill dess annan
överenskommelse om arbetsvillkoren träffats.”
Detta stadgande hade föreslagits
närmast med anledning av yrkanden
av statens förlikningsman oeh kungl.
kommerskollegium. Ett liknande
förslag framfördes även av den
kommitté, som i Norge år 1909
utarbetade förslag till avtalslagar. I denna
sistnämnda kommitté hade även en av
de norska arbetsgivarnas mest
fram-skjutne män säte, och han synes icke
ha haft något att invända mot att
principen om avtalens utsträckta
giltighet bleve fastslagen i lag.
Till dessa exemjiel kan läggas ännu
ett. Den 10 maj avkunnade de
enskilda järnvägarnas skiljedomstol
utslag i en tvist mellan Sv.
Järnvägsmannaförbundet och förvaltningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
