Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid Gävle—Dala järnväg. Tvisten
hade uppstått med anledning av att
förvaltningen egenmäktigt börjat
till-lämpa nya tjänstgöringsbestämmelser,
just under det förhandlingar 0111
sådana fördes mellan vederbörande parter.
Domstolen, vars ordförande var
envoyén Ernst Giinther, ogillade
förvaltningens åtgärd oeh fastslog alltså
samma princip, som av förlikningsmannen,
kungl. kommerskollegium, regeringen
och. nu sist, arbetarna inom
byggnadsindustrin hävdats.
Byggnadsarbetarna intogo alltså en
synnerligen stark ställning i denna
fråga. Det beror emellertid troligen
mera på en slump att Centrala
arbetsgivareförbundets ledning kommit att
intaga en motsatt ståndpunkt.
Arbetsgivareledningen har utan tvivel
helt och hållet förbisett det
principiella i saken och därför icke förmått
fatta, vilka konsekvenser deras
principvidriga åtgärd skulle komma att
medföra. Lika säkert är emellertid,
att arbetsgivarna f r a 111 d e 1 e s
komma att göra allt för att få den av
arbetsgivareförbundets styrelse nu
hävdade meningen erkänd i blivande
avtal. Arbetarna måste dock se till, att
detta icke lyckas ocli i stället med
kraft hävda sin ståndpunkt.
Skall något stadgande göras i denna
sak, bör det naturligtvis ske i enlighet
med de principer, som vunnit ett mera
allmänt erkännande oeh vars styrka
är, att de grunda sig på en modern
rättsuppfattning. Parterna böra
för-övrigt se till. att underhandlingarna
om nya avtal föras på ett sådant sätt,
att de så vitt möjligt kunna vara
avslutade innan de gamla avtalen utlöpa.
Möjligheter härtill funnos inom
byggnadsindustrin, men
Arbetsgivareförbundets ledning gjorde allt vad den
kunde för att förhindra en uppgörelse
i god tid.
# #
Jag förutsätter nämligen att, trots
allt vad som förekommit under de
senaste åren, majox-iteten av såväl
arbetare som arbetsgivare anser att
kollektiva avtal alltjämt böra
reglera förhållandet dem emellan. Det
finns ju visserligen både arbetare och
arbetsgivare, som göra en motsatt
mening gällande. Yi ha sålunda sett hur
t. 0. 111. organiserade arbetsgivare
anstränga sig med att genomföra
personliga kontrakt i akt och mening att
omöjliggöra kollektiv samverkan
mellan arbetarna. Den typen arbetsgivare
förekommer ganska talrikt inom
Svenska arbetsgivareföreningen. Å andra
sidan har den frågan börjat
diskuteras bland arbetarna, 0111 icke den
kollektiva avtalsformen i stort sett är
lika ofördelaktig som den personliga.
Det är främst de s. k. syndikalistiskt
sinnade arbetarna, som fördöma
avtalen. Men även äldre, för övrigt
insiktsfulla och ansvariga
fackföreningsmän ifrågasätta på allvar, huruvida
icke arbetarna, under n u v a r a
n-d e förhållanden, böra vägra att
godkänna varje form av bindande
avtal. Naturligtvis är dessa senares
motivering något olik den
syndikalister-na komma med.
Syndikalisterna äro så att säga av
princip motståndare till varje slag
av konstitutionalism och deras
främsta uppgift är, som bekant, att
åstadkomma ett permanent öppet
krigstillstånd på arbetsmarknaden. Det är
nära nog viktigare för dem att bekriga
och skada arbetsgivarna än att
gradvis förbättra arbetarnas ställning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
