Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten — alltså är den ej giltig alls för
dem som ha andra syften än han.
Det är uppenbart, att den kritik
Hägerström riktar mot denna och
liknande åsikter även drabbar Vitalis
Norström. Han ser i sagda åsikt endast
ett uttryck för ”människornas djupt
rotade benägenhet att göra sina egna
värden till verklighetens sanna
väsen”. *
Lika bestämt som mot dessa
åskådningar vänder sig emellertid
Hägerström mot den radikala livs- eller
ut-vecklingsmoralen. Icke heller den är
allmängiltig. Däri har han
oveder-läggligt rätt, så till vida som hela
denna moral är absolut utan giltighet
för den, vilken finner hela livet
värdelöst. Att övertyga den, som ej tror
därpå, om livets värde mäktar ingen
moral och ingen vetenskap i världen.
Däremot synes mig Hägerström
fara vilse, när han fattar
utvecklings-moralen som ett hävdande av blotta
livet såsom yttersta mål gentemot
”sådana riktningar, för vilka endast ett
på visst sätt kvalificerat liv, icke
vilket som helst, är värt att leva”. Den
moderna utvecklingsmoralen bygger
på den huvudriktning hos livet
vetenskapen tror sig kunna skönja hos
detsamma. när det får utveckla sig så
ohindrat som möjligt. Främjandet av
denna utveckling är vad den anser
som det högsta, icke upprätthållandet
av blotta tillvaron t. o. m. under
stillastående eller tillbakagång.
Att bevisa en moralisk
grundprincip är i varje fall omöjligt. Men om
man nu har en viss grundåskådning,
skulle man ej därpå kunna bygga upp
en sedelära, som säger anhängaren av
denna åsikt hur han bör handla i det
ena eller andra fallet? Något dylikt
har H0ffding försökt, men Hägerström
bestrider uppgiftens möjlighet. Man
kan ej, säger han. med H0ffding kalla
•* Vi rekommendera detta omdöme åt hr Ose.
YVieselgren, villten i sin granskning av Hans
Larssons Eeflexione r f ö r <1 agen
(Svensk Tidskrifts majhäfte) framställer
Worström som de objektiva (d. v s. de
orubbliga, över personlighetens godtycke
upphöjda) värdenas särskilde taleman.
den filosofiska etiken för en
”systematisk genomförd värdering” och
samtidigt säga de moraliska
omdömena vara känsloyttringar, ty på det
viset komma vi ”till det svårsmälta
begreppet: vetenskaplig känsloytt-
ring”.
Visserligen kan. det medger han,
moralvetenskapen säga att ett visst
medel är det tjänligaste för att uppnå
ett visst moraliskt mål. Men därav
kan vetenskapen endast sluta, att den
person som gillar målet och vet
medlet faktiskt kommer att anse detta
medel moraliskt gott. ej att han bör
göra det. Må vara. Ty vetenskapen
har ju endast att säga vad som är, ej
vad som bör vara. Det sistnämnda hör
däremot till frågan om vetenskapens
praktiska användning.
Måhända är också H^ffdings uttryck
”systematisk genomförd värdering”
ej fullt tillfredsställande. Bättre vore
att säga ”systematisk översikt över
värderingars sammanhang” eller
något dylikt. Vad han menar, torde väl
ändå vara detta: vetenskapen skall
söka klargöra vilka moraliska
omdömen som bäst sammanhänga med en
viss moralisk grundprincip. Låt oss
t. ex. antaga utvecklingens främjande
som moralisk grundsats. Antagom
vidare att enligt vad vetenskapen utrönr
klasskillnaden hindrar utvecklingen.
Då kan moralvetenskapen säga att
endast den som anser klasskillnaden för
omoralisk står i god samklang med
grundåskådningen. Denna moraliska
känsla blir ingen ”vetenskaplig
känsloyttring”. men väl en känsloyttring
som står i en av vetenskapen utrönt
samstämmighet med hans moraliska
grundkänsla.
Ett annat exempel. Antag att en
person sagt sig i allt vilja gagna
fosterlandet. Om då en viss åtgärd
bevisligen är till gagn för fosterlandet —
ja. då kan ändå icke vetenskapen säga
att han är moraliskt förpliktad till
denna åtgärd, ty vetenskapen har
överhuvud intet att skaffa med vad en
person bör göra eller ej. Men väl kan
vetenskapen säga : om han ej gör den-
Tiden, n:r 7, 1911
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
