Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
na åtgärd som han vet vara gagnelig,
då vill han faktiskt i detta fall ej
gagna fosterlandet.
Alltså synes försöket att utgå från
en viss moralisk grundsats oeh
efter-forska vilka moraliska föreställningar
som bäst stämma därmed, icke vara
vetenskapligt omöjligt. De som hålla
livets utveckling för det högsta goda,
ha alltså att söka reda på, vilka
moraliska omdömen som följa av denna
grundsats i det ena eller andra
livsläget.
HägerstrÖms bok är skriven på en
stil som, äkta svenskt, vacklar mellan
stolt höghet och en viss oskicklighet.
Det förra draget överväger dock.
Fastän naturligtvis ej just lättsmält,
är den alltigenom klar, därför även
allmänfattlig för alla som ej sky
andlig ansträngning. Ja, den är (liksom
hans andra böcker) i hög grad
spännande för dem, som ha erfarit
san-ningssökandets spänning. Man kan
knappt finna en vetenskaplig bok mer
präglad av sedlighet än denna
stridsskrift mot sedlighetens
vetenskapliga värde. Förnekaren av
moraliska föreställningars sanning röjer en
sanningskärlek så stark, att man även
inom den vetenskapliga världen,
vilken ju framför andra bör vara
san-ningssökandets värld, ej ofta möter
dess like.
Erik Hedén.
Ur svenska tidskrifter.
Unghögerns ”hållbara” objektivism.
1 Svensk tidskrifts 5 häfte
förekommer under rubriken Filosofi
och politik en uppsats av d :r O.
AYieselgren om Hans Larssons senaste
bok: Reflexioner för dagen.
Författarens syfte synes vara att uppvisa, att
Hans Larssons uppsatser ”trots sin
diskreta ton äro lika mycket färgade av
hans partiståndpunkt som trots
någons”. I samband med värdesättningen
av Hans Larsson gör förf. några
uttalanden om socialismen, som äro alltför
betecknande för unghögerkretsen
omkring Svensk tidskrift för att böra
undanhållas våra läsare.
I Hans Larssons bok förekommer en
uppsats om Brunnsviks folkhögskola
och dess anslagsfråga, i vilken det
yttras, att det icke borde anses för någon
skada, om en del av skolans elever
utvecklades till socialister, endast de
bleve verkligt bildade sådana. Härtill
knyter hr Wieselgren följande
reflexioner :
I-Iatle författaren härmed endast velat
framhålla Brunnsviks betydelse som en
bildningshärd inom den i varje fall
förefintliga socialistiska arbetarerörelsen, vore ju
detta lika naturligt som riktigt, Men bakom
en sats som denna — och alldeles vid sidan
av politiska frågor som den om
statsunderstöd eller ej — förnimmes i Hans Larssons
grepp på saken en ohållbar objektivism,
ohållbar därför att den icke är en verklig
objek-tivism utan en synnerligen fin ocli- diskret
och med varjehanda antydda eller tysta
reservationer gjord, men icke dess mindre
oför-tydbar reträtt inför socialistiska satser.
Att utan att reagera iakttaga den
socialistiska rörelsens utveckling innebär
ingalunda — ehuru man egendomligt nog då och
då verkligen kan få höra en dylik
uppfattning framställas — ett blott och bart
konstaterande av ett nytt socialpolitiskt system,
på väg att tränga sig fram i de gamlas
ställe; det innebär även ett tyst erkännande
av att de livs- och kulturvärden, vilka vi
hittills betraktat som de högsta, äro mogna
för att ersättas av helt andra och väsentligen
olikartade dylika. Det betecknar en
koncession åt den riktning, för vilken den
historiska traditionen är värdelös, och vars
strävan går ut på att liksom Attila och hans
hunner uppföra sin nya statsbyggnad endast
på de störtade murarna av vad som förut
funnits. Här föreligger ett antingen —
eller, som all objektivitet i världen icke kan
kringgå. Att sympatisera med en dylik
rörelse även i och för sig är något helt annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
