Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt och Mehrings namn, ty de stå
begge på fullständigt samma stånd-
punkt.
Leipziger Volkszeitung fordrar som enda
valparoll fältropet: för
arbetarklassen! Det ser mycket vackert ut, men är
ingen valparoll. Arbetarklassen skall icke
väljas, utan välja mellan olika partier.
Leipzigerorganet torde alltså väl mena, att
valparollen skulle lyda: för
socialdemokratin! Man skulle kunna mena, att detta är
självklart. Vore emellertid alla om och men
borta ur vår valtaktik, då vore politiken ett
geschäft, som icke fordrade mycket
bekymmer. Så enkel är saken dock tyvärr icke.
Socialdemokratin står icke ensam i
världen. Det finnes vid sidan av den även
andra partier och klasser, som för ingen del
alltid leva harmoniskt tillsammans utan rätt
ofta råka i luven på varandra. Så länge vi
icke besitta det absoluta flertalet, blir det
alltid en viktig Uppgift för oss att utnyttja
motsättningarna mellan de borgerliga
partierna och rikta kraften i vårt arbete mot
dem, som i det givna ögonblicket äro de
farligaste och skadligaste för proletariatet. Hur
detta skall ske det är icke alltid lätt atl
finna ut. Ty gentemot proletariatet stå i
grunden alla borgerliga partier fientligt och
under inflytande av de växlande
situationerna äro de mångfaldigaste kombinationer
bland våra motståndare möjliga. Emellertid
är just i Tyskland med dess brist på
parlamentarism saken mindre svår än i
demokratiska länder. Här kan man knappast ta fel,
om inan förklarar: regeringen och
regeringspartierna det är
huvudfienden, som det gäller att slå.
Helt visst är det icke lätt för vårt parti
att ständigt anpassa sin kampställning efter
växlande parlamentssituationer. Men långt
ifrån att med ”Leipziger Volkszeitung ’ *
däri se e-n avvikelse ”från den medvetna
kampen mot ’hela det borgerliga samhället”
ser Kautsky tvärtom däri en av de
nödvändiga Uppgifter, som denna kamp ålägger oss.
Ty m e d v etet kunna vi föra den blott då,
när vi icke betrakta hela det borgerliga
samhället som en enhetlig, oföränderlig
massa, utan studera de föränderliga
motsättningarna inom detsamma för att kunna
utnyttja dem.
Om Marx oeh Engels städse vände sig så
energiskt mot talet 0111 den ”reaktionära
massan” så var det emedan de befarade, att
studiet och utnyttjandet av
intressemotsatserna inom det borgerliga samhället skulle
motverkas genom detta tal. Vill ”Leipziger
Volkszeitung” kanske räkna även Marx och
Engels till dem, som vilja föra partiet bort
från ”den medvetna kampen mot hela det
borgerliga samhället ? ’’
Naturligtvis kan även den riktigaste
princip få en falsk användning. Det sker i
detta fall, om man icke låter leda sig av de
faktiska förhållandena utan av
ögonblicks-behov och stämningar. Då förgäter man lätt,
att i grunden alla borgerliga partier stå i
fientlig ställning till proletariatet, att de,
som i dag ha många intressen gemensamma
med oss, i morgon kunna vända sig mot oss,
att vår huvud omsorg under alla
förhållanden måste vara att stärka o.ss själva.
Framförallt må vi akta oss för felet att
betrakta massorna som marionetter, vilka av
ledarna eftér behag kunna flyttas -hit eller
dit, och att tro, att ledarnas
Överenskommelser och intriger äro de avgörande makterna
i historien. Vi måste alltid sätta oss in i
massornas situation, innan vi uppgöra våra
taktiska planer.
Nu lida massorna under trycket av
fördyringen, oe.h denna situation pressar fram i
förgrunden kampen mot de element, som
konstlat skärpa och utnyttja fördyringen,
medan t. 0. 111. liberala fil i strar bli allt
op-positionellare. Vi skulle vara mycket
dåraktiga, 0111 vi icke beaktade detta i vår
valagitation. Vi lia under densamma icke
iblott att bekämpa det borgerliga samhället i
sin helhet utan också .söka bereda den för
ögonblicket värsta fienden ett nederlag.
Det är en ståndpunkt, som mycket väl
passar ihop med Bebels tal i Hamburg. För
övrigt är även Bebel en syndare inför vårt
Leipzigerorgan. Knappt hade det
räddat-klasskampen undan urvattning genom
Meh-ring och mig, förrän det öppnar en attack
mot riksdagsfraktionen för dess hållning
i avrustningsf rågan, vilken attack
tydligen även träffar partivänner som Bebel
ocli Ledebour.
Fraktionen hade av rikskansleren krävt
mått och steg för att åstadkomma en
internationell överenskommelse 0111 rustningarnas
inskränkande. Det kallar Leipzigerorganet
att fordra ting, ”som inom den kapitalisti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
