Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket föränd r a t liberalt parti,
som möter i 1912 års andra kammare.
Borta äro de flesta av dessa
”stadsra-dikaler”, som varit högern en sådan
nagel i ögat och som i verkligheten
företrätt, trots sitt relativa fåtal, en
lejonpart av den upplysta
framstegs-vilja, som över huvud funnits- inom
partiet. Borta äro visserligen också
några högerliberaler från städerna
(Palme, Ekman, Camitz o. dyl.), men
förlusten på vänstersidan är
ojämförligt mera märkbar. Av 41
stadgrepre-sentanter bland de 97 partiet räknade
vid 1911 års riksdag komma knappt
fler än 15 tillbaka. Det betyder att
det liberala partiet, om dess ledning
vill eller icke, kommer att träda fram
som ett nytt lantmannaparti,
visserligen med andra utgångspunkter
iin det gamla, men främst uppburet av
samma klass, som gav detta dess
prägel.
Denna förskjutning från stad till
land är alldeles oproportionerligt för
stor och går tvärtemot den naturliga
utveckling, som snabbt ökat vår
stadsbefolkning till en fjärdedel av hela
landets. Men ifråga om rent politisk färg
behövde ändringen ej i och för sig
vara avgörande, ty det finns förvisso
en art bonderadikalism, som är nog sä
utpräglad gent emot en myndig
hérre-makt.
Allt för många tecken tyda doek på,
att förskjutningen samtidigt sträckt sig
också till färgen. Från ej så få kretsar
förmäles, att liberalismens främsta
kandidater är folk som ännu helt
nyligen ansetts för högermän. 1
Norrbotten går man i öppen allians med
bo-lagsmakten, i Småland står på ett
ställe som främsta liberalt namn en
person, som uppgives vägra sina
arbetare föreningsrätt. De betecknande
nedflyttningarna på hrr Sehottes och
Kvarnzelii domäner av gamla radikala
namn ha redan kommenterats i
pressen, och på sistone har man fått
bla-magen i Norrköping med den
Zetter-strandska kandidaturen, som blev
själva ledningen en för stark pris snus.
I den mån sådana symptom visa sig
allmänna och männen av Påbodas
och Dan. Perssons art komma att bilda
flertal i det nya liberala
riksdagspartiet, öppnar sig tydligen utsikten för
helt andra politiska konstellationer än
den ”allians”, om vilken nu så mycket
onödigt kannstöpes. Det folk som
väljer liberalt i tanke att därmed ”bryta
höger väldet” riskerar att finna sina
nya ombud en vacker dag i öm
omfamning med en hel del av ”de moderate”,
vilkas politik de skulle bekämpa. Så
länge firman Lindman & Hamilton
sitter vid rodret har man väl däri en
garanti för att gränsen vidmakthålles.
Men sedan? Få se hur snart de
klokare inom högern komma att öppet
säga ifrån, att det är bättre att offra
höger- regeringen för att få i allt
väsentligt fortsätta höger- kursen.
Annu äro vi emellertid icke där, och
nian bör måhända akta sig för
förhastade slutsatser av enstaka fall, även
om de se betänkligt symptomatiska ut.
Våra vänner fienderna göra oss
måhända. den tjänsten att med sitt halstarriga
kvarsittande vid makten bereda tid för
en demokratisk skolning i riksdagen
av de härför mottagliga bland de nya
elementen. Men de liberala
valmännens dragning åt höger i sina
kandidatval, utan att de därvid på minsta
sätt fråga efter sitt partis officiella
riktlinjer, förtjänar att från början
uppmärksammas. Den är en
handgriplig påminnelse, ifall någon tilläventyra
skulle vara benägen att glömma det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
