Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allenahärskande. Eljest kan
otvivelaktigt den portugisiska
”reformationen” (ordet passar, det är en
sådan det är fråga om) i sin strävan att
frigöra kyrkan från Rom, uppmuntra
prästernas giftermål och göra dem till
vanliga medborgare påräkna stora
sympatier, som blott disciplinen
hindrar att öppet framträda, även bland
de andliga. Det ecklesiastika
proletariatet begär i hemlighet inte bättre
än att motta de pensioner, vilka
regeringen önskar ställa till deras
förfogande. och utan dem torde dess
ställning också bli alldeles förtvivlad i
detta land, där man får leta med ljus
oeh lykta för att stöta på troende. Att
någon systematisk förföljelse mot
prästrocken som sådan icke varit
påtänkt av den nya ordningens män kan
man se av ett kuriöst drag, som dagens
tidningar meddela: regeringen har
just nu i en provins utnämnt en präst
till civilguvernör (landshövding).
Affonso Costas, justitieministerns,
antiklerikala politik, vilken icke såsom
man i utlandet tyckes tro är importerad
från Frankrike, utan är ett enkelt,
direkt upptagande av markis P o
m-bals* nationella traditioner och
idéer, har avgjort hela allmänna
opinionen i Portugal bakom sig. Alla
hans reformer inom detta område, de
andliga associationernas utdrivande,
religionsundervisningens förbjudande i
skolorna, avskrivandet av den katolska
kyrkans privilegier framför andra
till-låtna sekter, det obligatoriska
civiläktenskapet, äktenskapsskillnads infö-
* Markisen av Pombal, Portugals störste
statsman, styrde landet 1750—’1777 i
överensstämmelse med ‘-upplysningstidevarvets idéer,
■utdrev jesuiterna, förbättrade rättsväsendet,
oeh höjde landets välstånd.
R e-d.
rande etc., genomföra blott sedan
gammalt populära ideal.
Beträffande den nu utlupna
diktaturtidens användande i övrigt äro
däremot åsikterna på många punkter
ytterst delade. Men det är ej lätt att
vinna klarhet häri, ty ledsamt nog ha
debatterna i samtal och tidningspress
dessa månader egentligen endast
företett någon större livlighet, när det
gällt utnämningar och personfrågor.
Om regeringens lagstiftningsarbete,
som i tryck bildar en hel litteratur,
är det för en främling omöjligt att
uttala sig, när den inhemska opinionen
icke bjudit på stort annat än enfärgat
lovprisande eller lika enfärgat
nedsättande slagord, utan synligt fast
kriterium.
Vad de administrativa åtgärderna
angår tyckes regeringens
uppmärksamhet allt för enbart varit fixerad på de
forna monarkiska elementen.
Skräcken för konspiratörer har emellanåt
helt fascinerat den. På detta sätt har
den försvinnande minoritet, som är
antipatiskt stämd mot republiken,
varit vida mer föremål för regeringens
omsorger oeh bekymmer än den
överväldigande majoritet, som med jubel
hälsade den. De sociala och eko-,
n o m i s k a reformerna ha fått
vänt a. och följden är att de fattiga
klasserna ha det i stort sett alldeles
lika illa och hopplöst nu som förr.
Något smått, något av futtighet oeh
intrigväsen har i viss mån kommit att
ligga över perioden. Det har speglats
i tidningarnas ledareavdelningar —
ändlöst gurgel om herr X:s och herr
Y :s lämplighet eller olämplighet på
den eller den förtroendeposten, och
litanior om nödvändigheten eller risken
att undertrycka de fåtaliga katolska
oeh monarkiska kotteriernas yttrande-.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
