Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
över. driva sin makt därhän, att de
knappast medgiva dessa ett uns
bestämmanderätt, t. o. m. i deras
naturligaste befogenheter såsom fria
människor. Det finns ännu arbetsgivare,
som avskeda en arbetare, om de få
höra, att han hyser de i deras ögon
kätterska socialistiska åsikterna. En
sådan arbetsgivare är fullblodsegoist,
emedan han ej kan tåla, att en fritt
tänkande männska har de åsikter, hon
själv tillkämpat sig. Det finnes en
stor mängd fruar ur den s. k.
societe-ten. som behandla sina tjänsteandar
.såsom barnungar. Med skarp röst
kommendera de dem ifråga om de
löjligaste lapprisaker och brusa upp i
vrede, om dessa lapprisaker ej uträttas
precis som de själva vilja ha det,
var-kén bättre eller sämre. Dessa värda
damer äro fullblodsegoister, därför att
de totalt söka kuva andras vilja under
sin egen och böja fria varelser, liksom
bagaren knådar degen mellan sina
händer. Det är en ingalunda sällsynt
företeelse, att s. k. kristligt sinnade
husmödrar strängeligen ålägga sina
jungfrur att gå till den och den kyrkan den
oeh den söndagen och höra på den och
den prästen, emedan dessa kristliga
husmödrar för sin del vilja så. Dessa
kristliga husmödrar äro
fullblodsegoister, därför att de icke akta andras
böjelser och åsikter. Det inträffar
ännu i dag, att rika godsägare avskeda
tjänare, som trälat under dem hela sitt
liv, och på så sätt kasta ut dem under
ålderns kulna dar. därför att de icke
längre kunna draga någon vinst av
tjänarens arbete. Likaså förekommer det,
att bottenrika bolag utan skälig
anledning vräka arbetare från deras
bostader, ehuru dessa arbetare kanske tjugu
eller trettio år fått slita ut sig, för att
bolagsmännen skulle draga oskäliga
vinster.
Alla dessa exempel på egoism
överensstämma däri. att de beteckna
missaktning för andra personer.
Egoism är detsamma som hänsynslöshet,
vare sig det är en annans åsikter,
böjelser och tycken eller hans rent yttre oeh
ekonomiska intressen, som orättvist
trampas under fotterna. Uti egoismen
i denna betydelse ligger alltid en
materialism i praktisk bemärkelse, ty en
egoist behandlar människor och
levande varelser, som om de vore död
materia utan levande vilja. Materialist
är den, som begagnar människor blott
såsom medel för egna avsikter, liksom
han begagnar en maskin eller ett
redskap. Men den, som lärt sig att ta
hänsyn till sina medmänniskor,
erkänner därmed en moralisk förpliktelse, en
rätt, som står över den egna vinningen
och det egna maktbegäret. Man har
därför full befogenhet att tillvita en
person en materialistisk uppfattning,
om han liar för sed att handskas med
människor liksom med stock och sten
och andra döda ting. I själva verket
torde denna synpunkt vara den enda
möjliga även i det fall, att man vill ge
ett på fakta grundat omdöme om en
viss tids bättre eller sämre halt i
jämförelse med en annan tid. Ty
förevi-telse för materialism i denna praktiska
mening träffar människors oeh tiders
karaktärer. Däremot är ju en viss
religiös åskådning ingen slutgiltig
måttstock på en tids moraliska halt,
ty den träffar ej alltid karaktären.
”Av frukten känner man trädet.”
Efter sina handlingar skall en människa
dömas, så ock varje tid och varje stat.
Är nu en person materialist i den
mån han ej tar hänsyn till människors
rättigheter såsom människor, så är
också en stat materialistisk i den grad.
som de härskande drivas av egoistisk
maktlystnad och profithunger och
begagna samhället i egna rovintressens
tjänst. En sådan samhällsordning må
med rätta anklagas för materialism,
alldenstund dess väsentliga mål är att
skaffa de härskande materiella
rikedomar oeh därmed även ekonomisk makt
över andra, vilken makt tillika innebär
en fara för dessas yttre oberoende och
andliga frihet. En dylik
samhällsorganisation kan man med skäl straffa för
synd, för att begagna ett bibliskt
talesätt. ”Synd är orätt”, och den
samhällsordning är uslast och syndigast,
som berövar det största antalet
samhällsmedlemmar deras rättmätiga
andel i samhällets medel till personlig ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
