Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
veckling. Man kan vara förvissad, att
de stater, där den härskande
plutokra-tins rikedom och makt tillväxer mer
och mer. äro dömda till undergång, så
vida de fattigare klasserna ej ha kraft
nog att i tid störta fåtalsväldet. Den
antika världens samhällen gingo under
på grund av de härskande klassernas
fördärvliga övervälde och förtryck,
vilket de fattigare folkklasserna ej ägde
förmåga att betvinga. De många
slavupproren i romerska staten utgjorde
endast symptom på den
himmelsskriande sociala motsägelsen mellan ett
mindretal, som ägde nästan all jord
och annan egendom men själva intet
gjorde utan blott hängåvo sig åt en
vansinnig lyx, och det stora flertalet,
som levde i fattigdom och till dels i
det djupaste elände. Orättvisorna i
samhället hade nått en sådan höjd, att
folket så småningom blivit totalt
degenererat, de rika på sitt sätt och de
fattiga på sitt. På grund av denna
dege-neration förmådde folket självt ej
reformera samhället, därtill saknades
kraft och förmåga. Därför måste en
inympning av unga, friska och
livskraftiga folkstammar äga rum, för att
någon förbättring skulle kunna
inträda, och de livsdugligare germanerna
kommo också och störtade det en gång
så stolta Rom. Marx’ eländes- och
katastrofteorier ha en annan oeh mera
tragisk innebörd, än han själv menade.
Ett samhälle, där nöd och elände bland
den stora massan nått en sådan
kulmen, och där lyx, sedeslöshet och
hejdlös egoism bland de
härskande tagit sådan dimensioner, att
hela folksjälen fördärvats, ett
sådant samhälle kan ej reformeras
av folket självt Folkkaraktären har
genom de osunda
samhällsförhållandena. så i grund förstörts, att den
ej rår med att besegra det onda i
samhället. Detta går då en katastrof till
mötes, men ej en sådan som Marx talar
om, varigenom de fattiga expropriera
de rika, återställa den ekonomiska
jämvikten och skapa ett högre
samhälle, icke en dylik så att säga
lyckosam katastrof, utan en för
samhällsmedlemmarna tragisk sådan, nämligen
ödet att underkuvas av ett annat
livsdugligare folk.
Beviset för att ett folk är livsdugligt;
eller ej ligger därför ingalunda i
starkare eller svagare militärväsen, vilket
somliga mena. Vad kunde Roms
legioner uträtta mot de anstormande
barbarerna, då det romerska samhället
var upplöst inom sig självt? Det enda
beviset för ett folks livsduglighet är,
att det förmår att hålla de maktägande
i tygeln och ej tillåter något förtryck
samt strävar att skapa en
människovärdig tillvaro för de breda lagren, så
att dessa varken kroppsligen eller
andligen behöva försämras genom sitt
arbete. Må vara, att ett samhälles
olägenheter och orättvisor kunna växa till
en viss gräns utan att därmed folkets
dödsdom är skriven, men gå de därhän,
att folkets ursprungliga styrka totalt
förvissnar, då är allt hopp ute, och
katastrofen måste komma.
Har däremot folket ännu så pass
styrka i behåll, att det orkar näpsa de
rådande orättvisornas försvarare och
deras redskap, en korrumperad
byråkrati och en regering, som går
överklassens ärenden, dä kan man vänta
sig ett andligt och materiellt uppsving
i samhället. Revolutioner äro folkens
kraftyttringar och ådagalägga, att de
ännu ej helt förslavats under
träldo-mens ok, utan veta att själva kräva ut
sin rätt. Dock torde de folk vara
sundast, som i god tid reagera mot
sam-hällsorättvisorna, så att det ej behöver
gå till någon revolution.
Historien bär från sitt första blad
till sitt sista vittnesbörd härom.
Greklands och Roms stolta stats- och
kulturbyggnader ramlade, som nämnt,
omkull, emedan folkets stora massa
dukade under i träldom under de härskande
och rika. Det är icke någon slump, att
av det nya Europas riken just Polen
gick en så sorglig undergång till mötes.
Ty ingenstädes voro de sociala
motsatserna så stora som här, särskilt mellan
den utfattiga och hejdlöst förtryckta
bondeklassen och den rika,
egennyttiga högadeln, som var skattefri och
hade all politisk makt i sina händer, så
att även kungadömét var ett naket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
