Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förf. inledningsvis, därmed att man gillar
•socialdemokratins politiska programpunkter;
därtill fordras att tro på en viss ekonomisk
utvecklingsteori. ”Socialdemokratin är ej
■blott «n vilje- utan även en trossak; dess
anhängare äro ej blott såsom andra partiers
förenade om vissa önskemål, utan även om
vissa trosläror av delvis rent ’vetenskaplig’
art.”
Någon omedelbar nödvändighet av ett
dy-Mkt teoretiskt program erkänner ej förf.;
det är onödigt ”för att utmärka
socialdemokratins slutmål och dess särställning gent
■emot andra partier”.
Att man numera icke nöjer sig med att
ange vad socialismen vill utan dessutom
kommer med en skildring av samhällets
utvecklingstendenser, däri ligger skillnaden, säger
Brisman, mellan modern och utopisk so-
cialism. Efter Marx ’bygger socialismen på
den grundvalen, att det icke £r nog att
vilja det nya samhällets tillkomst. ’ ’G-år
■ej utvecklingen av sig själv dithän, så är all
kamp förgäves.” Därav tron på en viss
samhällsutveckling som en nödvändig
förutsättning för arbetet.
Brisman karaktäriserar marxismen soim en
resignationens lära, den gamla utopisinen
•däremot som bärare av optimistiska oeh
entusiasmerande idéer. Utopisinen betecknas
som en utpräglad ”upplysnings” åskådning,
Som utgår från ’’tron på förnuftets
rätt och makt att omskapa allt efter sina
krav”. Hur annorlunda marxismen, hur kall
®ch dyster! ”©et finnes i dess system ej
rum för känslor eller önskningar, för ideal
och mål att kämpa för. Där finnes blott
orsakslagen, den järnhårda, naturnödvändiga
utvecklingen, som går sm väg framåt, kros
sande alla drömmar om samhällsförbättring
genom människornas egen kraft. Samhället
klyves i ett fåtal allt rikare och den stora
eländiga massan. Alla försök att förbättra
■dennas ställning äro meningslösa; lönen kan
aldrig höjas över existensminimum.
Jätteföretagen bli allt större, kriserna allt
våldsammare — tills slutligen det hela störtar
samman och det nya samhället uppstår ur
ruinerna. Om människorna önska detta
samhälles tillkomst eller ej är likgiltigt. De äro
ej herrar över utvecklingen eller dess
resultat; deras önskningar, deras strävanden äro
utan betydelse. Den naturnödvändiga ut-
vecklingen skrider obönhörligt sin väg
tramåt. ’ ’
Hur har en sådan ”förlamande ödestro”
kunnat omfattas av ett kampens parti® Det
förefaller som en paradox. ”Att .bilda ett
parti, som vill verka för det socialistiska
samhällets tillkomst, förefaller lika
förnuftigt som att bilda ett för att få solen att gå
upp och ned.”
Förklaringen tror sig Brisman finna däri,
att förutbestämningens tanke skänker mod i
stridens hopplöshet. Han uppdrar en
intressant parallell mellan å ena sidan
muhammeda-nism oeh kalvinism, där fatalism och
brinnande entusiasm gått hand i hand, å andra
sidan den moderna socialismen, vars från
början förföljda anhängare, funnit tröst och
hopp i tron på att vara de av utvecklingen
till slutlig seger förutbestämda. Själva
tillspetsningen av marxismen, att utvecklingen
går fram genom försämrade förhållanden, blir
hoppgivande. ’ ’Marxismen, den ekonomiska
fatalismen, har ensam kunnat skänka
segerkänsla mitt i nederlaget. ’
Med en stigande politisk och ekonomisk
maktställning för arbetarna kommer den
fa-talistiska strömningen att mattas. Mycket
av det berättigade hos utopismen kan åter
göra sig gällande. Människan måste resa sig
mot den marxska tankegången. ”Så sant
vi äro fria och förnuftiga varelser, så sant
är det också vi, som äro utvecklingens herrar
och ej tvärtom.”
Det har därför alltid funnits en
anti-marxistisk socialism, som förkastat läran om
den naturnödvändiga utvecklingen. Här i
Sverge har denna framträtt vid senaste
partikongressen, med Carl Lindhagen som
målsman.
L:s åskådning är dock icke enligt Brisman
att [beteckna som ren utopisk socialism, enär
”hela den naiva tron på möjligheten av
samhällets omedelbara uppdelning i små
ge-mensamhetsgrupper är borta ’ ’. Identisk med
utopismen är tron, att vad som är rätt också
kan göras till verklighet.
Någon påtaglig inverkan på
partiprogrammet av denna Lindkagenssocialism finner
förf. emellertid ej, iblott införande av ’ ’en
del allmänna uttryck, doek intet av större
principiell vikt ’ ’.
Mera betydelsefulla anser han de
förändringar vara, som framkallats av
nödvändigheten ätt ta hänsyn till jordbruket, ”ej av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
