Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ungefär så försökte socialistätarnas
organ trösta sig själva ocli sina
läsare. Men de uppnådde blott att
ådraga ’’skandalen” större
uppmärksamhet. Ty det blev snart bekant, att det
var på kejsarens önskan som
Macdo-nald inviterats. Vilken oerhörd
skandal!
Indirekt har Macdonald själv
bekräftat detta sakförhållande. Ty i
julihäftet av Labour Partys tidskrift
The Socialist Review har
utgivaren. vilken står partichefen mycket
nära. i sin sedvanliga månadsöversikt
även uttalat sig något om denna
tilldragelse. Där skrives bl. a.:
Om Labour Partys ordförande, i
samförstånd med partiledningen, accepterat en
inbjudning .att träffa kejsaren, våga vi
förutsätta, att han gjorde det med öppna ögon.
Det kunde ju personligen vara intressant att
träffa kejsaren enskilt, men vi måste an
taga, att det var andra skäl som
partiledningen tog i övervägande. Partichefen kan
knappast möta kejsaren som privatperson.
Varken den ene eller den andre är i den
ställningen att kunna säga: det här är min
privatsak; jag lunchar med vem jag behagar.
Följaktligen, när kejsaren uttryckt en
önskan att träffa m r Macdonald
(kursiv, av oss) och Macdonald accepterat
inviten, så gjorde de en offentlig handling,
som måste bli föremål för offentlig
diskussion, både bland preussiska junkrar oeh bland,
socialister.
Vad kan nu sägas om mötet? Några I.
L. P.-avdelningar ha rusat i väg med
resolutioner om att äta .med socialismens fiender.
Om sådana slagord skola efterföljas, få
åtskilliga socialister sluta upp att äta med
sina egna hustrur eller umgås med
familjemedlemmar. Var och en vet, att Kaiser är
en fiende till socialismen. Men så länge
motståndet har en konstitutionell och civili
serad karaktär, är det ingen omständighet
som m å.s t e bryta all personlig kontakt.
En man som tsaren placerar sig bortom den
västerländska civilisationens gränspålar;
även 0111 vi som stat måste uppehålla vissa
officiella förbindelser med en sådan, så böra
vi personligen ha så liten beröring som
möjligt. Vad det kommer an på är att diskutera
med Kaiser precis på samma sätt som med
mr Balfour eller mr Asquith.
”Men Kaiser är ju det förkroppsligade
uttrycket för sin stat och dess metoder; de
tyska socialisterna vilja inte träffa honom,
de våra .borde därför inte heller göra det.”
Svaret är enkelt. Om den tyska staten kan
diskuteras, så är det ingen mening i
oppositionen mot att möta dess förkroppsligade
representant. Även om vi alltid fa hänsyn
till våra tyska kamraters önskningar, kunna
vi dock aldrig acceptera dem såsom några
ex cathedra-deklarationer, inför vilka vi
icke skulle få lia någon egen mening.
Därmed är emellertid ej besvarad den
synpunkten, att socialismen på inga villkor
får erkänna ett krönt huvud, och för detta
som orubblig regel kan ju mycket sägas. En
fullständig exklusivitet, en sådan villfarelse
som att betrakta hela skapelsen som en
motsats mellan gott och ont och politiken som
en strid mellan socialism och icke-socialismi,
är en källa till entusiasm och förtroende.
Men kan exklusiviteten överleva den
parlamentariska socialismens framgångar? Då
socialismen vinner i styrka, få dess ledare
inflytande även i kretsar utanför
socialismen. Deras ställning inom sin egen
tankevärld måste bringa dem i kontakt med
ledare inom andra sådana. Deras vänner mä
ålägga dem isolering, men det blir en
onaturlig oeh omöjlig position. Om det är sant, att
den socialist, som talar med kungar, upphör
att vara socialist, så är detta ett allvarligt
hinder för socialismens frammarsch,
eftersom många socialister skola komma till tals
med kungar. Det gäller att finna män, som
helskinnade kunna uppfylla vidare funktioner
än att uppehålla de djupa ledens entusiasm
och förtroende.
Att möta kungar med samma hövlighet och
självaktning sorni daglönare det är ett bättre
uttryck för demokratins anda än att
undvika kungar. Den John Knox, som besökte
drottning Mary och sade nenne, att hon var
blott 011 svag kvinna, var en större demokrat
än den John Knox, som bad Gud bevara lio
nom från att någonsin överskrida palatsets
tröskel. Att förena sig om kungahyllningar
är en sak, att möta kungar som andra män
är en annan. Den enda verkliga faran är
att våra ledande män skola sluta fred med
glansens värld. Vi tro att detta icke behöver
hända.
Förmodligen hade kejsaren den politiska
situationen i Tyskland i tankarna, då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
