Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
socialismen genomföras från
regerings-bänken ?
Om detta vore frågan, skulle
diskussion inom socialdemokratin vara
överflödig. Ty att den politiska
maktens erövrande, däri inneslutet
regeringsmakten, skall vara ett medel
för socialismens förverkligande, det
liar ju varit den alla skiftningar
samlande uppfattningen alltsedan Marx
dagar. Emellertid skadar det icke att
fästa uppmärksamheten på att även
denna uppfattning har sin olika
nyansering. Regeringsmakt och politisk
makt är icke detsamma, så visst som
delen icke är lika med det hela. Oeh
i värdesättningen av just den del av
den politiska makten, som utövas från
regeringsbänken, kan uppfattningen
uppvisa nog så olika nyanser utan att
därför upphöra att vara
socialdemokratisk. Skulle en röst låta höra sig,
som talar 0111 regeringsmaktens risker,
så bör den -— även i så chockerande
form som att ”makten fördummar” —
uppfattas med förstånd, icke som en
kallelse att beträda andra vägar
utan som en maning att besinna
svårigheten för små människor att utföra
stora ting.
Nu är emellertid frågeställningen en
helt annan. Frågan är icke, 0111
socialister skola bli ministrar, utan allt
efter omständigheterna: skola
socialister bli liberala ministrar — så
ungefär synes mig situationen nyss ha
frågat — skola de bli radikal a
ministrar, halvsocialistiska etc.?
Eller, allmännare formulerat: skola de
överhuvud bilda regering tillsammans
med ett borgerligt parti?
Ministersocialismen är alltså frågan
om samregeringens möjlighet och
eventuella värde. Samregeringen kan
nu täcka många olika fall från en en-
staka socialdemokrats inträde i en
borgerlig koalitionsregering ända till en
enstaka borgerligt radikals inträde i
en för övrigt homogent
socialdemokratisk regering. Svaret på frågan om
samregerandet kan ju utfalla
väsentligen olika alltefter de olika
kombinationerna, varför det skulle befrämja
diskussionens reda och resultat, om de
skarpare bestämdes än vad fallet varit
i de senaste veckoxmas diskussion.
De argument, med vilka debatten i
frågan rört sig, ha i främsta rummet
formulerats med hänsyn till dagens
situation. De erbjuda dock en god
provkarta på vad som kan sägas även
vid en allmännare problemställning.
Vid deras sammanfattning skall jag
utförligare referera skälen för
ministersocialismen än skälen mot
densamma, Detta därför att jag anser
mig i första rummet böra rättvist
referera skälen för den uppfattning, som
jag själv icke omfattar.
Argmnenten till
ministersocialismens förmån låta gruppera sig i tre
huvudgrupper: skyldigheten att’ be-
gagna det nya medlet, fördelarna
därav samt olägenheterna av att icke
begagna det.
Det har framhållits, att ”partiets
ledning har en oavvislig skyldighet
mot de folklager, som partiet
representerar, att åtminstone försöka
använda vai’je sådant tillfälle att komma
några steg framåt i socialdemokratisk,
fattigdomsbekämpande realpolitik ’ ’
(Steffen). En annan variation är, att
ministersocialismen ”ingenting annat
är än en direkt och god konsekvens av
hela vår parlamentariska taktik”
(Aug. Nilsson).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
