Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett lagförslags möjliga
v e r k n inga r. Detta är nämligen
någonting lielt annat än att bedöma
en antagen lags faktiska
v e r k n i n g a r. Detta senare kan
folkets massa. Men då har det ingen
användning för referendum.
Vad återstår då? Tydligen intet
annat än att efter bästa förstånd välja
representanter med sunt förstånd, god
social vilja och tillräckliga insikter
samt att välja andra, då erfarenheten
visar, att man icke kan vara belåten
med de avgående representanternas
verk. Det kostar uppenbarligen icke
sällan ett folk en självövervinnelse
eller en mognare demokratisk
erfarenhet för att godkänna denna metod
som den rätta. Härmed förhåller det
sig dock något olika hos olika folk.
Engelsmännen, t. ex., ha icke. haft
svårt att segla förbi det imperativa
mandatets, initiativets och
referendums blindskär. Varpå beror detta?
Synbarligen på ett drag i deras sociala
lynne, som jag strax skall ha tillfälle
att närmare beröra.
Demokrati och aristokrati.
Det är icke ovanligt att demokrati
och aristokrati uppfattas som
varandras motsatser. Detta sker, då man
med demokrati menar de fattiga och
obildade folkmassornas allena-välde i
samhället, således med uteslutande av
övriga samhällsklasser, samt med
aristokrati menar de rikas, bildades eller
eljest ”förnämstes” övervälde, utövat
endast till gagn för deras eget
klassintresse och med uteslutande av de
stora folkmassorna och deras
intressen.
Om man däremot med aristokrati icke
menar annat än de bästes, de högst be-
gåvades och starkast socialt sinnades
avgörande inflytande på de offentliga
angelägenheterna, så förefinnes ingen
motsättning mellan aristokrati oeh
demokrati (såsom vi fatta detta senare
ord). De äro fullt förenliga under
förutsättningen, att nationen som ett
helt är spontant likasinnad med ”de
bäste” inom nationen eller, om detta
är omöjligt, åtminstone är sinnad att
låta dessa utöva ett avgörande
inflytande inom politik, hushållning och
kultur.
Representativproblemet, såväl som
det speciella regerings- och
förvalt-ningsproblemet, skulle på detta sätt
finna sin lösning utan frångående av
demokratismens princip.
Demokratismens praktiska grundproblem skulle
då kunna uttryckas på följande sätt.
Därigenom att de högst begåvade
medborgarnas hela själsliv medvetet bleve
starkt inriktat på omtanken om det
allmänna bästa och därigenom att
nationen som ett helt ständigt hölle sina
sociala strävanden medvetet uppe på
en möjligast hög nivå, skulle
grundvalen för en harmoni mellan den
suveräna folkviljan och det
regeringsdug-ligaste mindretalet inom folket
förefinnas. Det bleve nationen möjligt
att ur detta mindretal välja sina
representanter, utan att på förhand binda
de valdes initiativkraft. Nationens
givna eller förvägrade samtycke
till arbetsresultatet, sådant
detta visade sig uti de mogna
sociala verkningarna av lagar
och administration, skulle bli
avgörande för representantuppdragets
förlängning eller överflyttande till andra
personer eller partier.
Som synes rör sig denna teori eller
idealkonstruktion icke så synnerligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
