Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
relse, ingen strävan efter demokratism
ocli socialism, om det icke funnes en
själslig så väl som en fysisk nöd
inom nationens flertal.
* *
Emellertid liar varje samhällsklass,
liksom varje enskild, en viss, nästan
ofrånkomlig benägenhet att b e j a k a
sig själv sådan han ä r.
Denna självbejakelse förefinnes i
rikt mått, även då klassen eller
individen underkänner sitt närvarande läge
och med all makt strävar att komma
ut ur detsamma. Ingen kan helt och
hållet ”krypa ut ur sitt eget skinn”.
Hur paradoxalt det än mä låta, är det
oundvikligt, att ett revolutionärt
proletariat, vars egentliga fordran är
proletariatets eget avskaffande, delvis
anlägger synpunkter på samhällslivet
ocli politiken, vilka strida mot den
revolutionära rörelsens innersta syfte
och i själva verket höra till just de
proletariska egendomligheter, som det är
rörelsens mål att skaffa ur världen i
och med den proletariska klassen och
det närvarande klass-samhället själva.
För den som haft allt för litet
tillfälle att studera och att träna
intelligensen samt att samla erfarenheter om
svårigheterna att lotsa fram ett
företag förbi ett stort och invecklat
samhällslivs blindskär, blir det ofta
omöjligt att fullt förstå den begåvade, högt
tränade och rikt erfarne
organisatörens eller politiske ledarens metoder
och åtgärder. Men då förståelsen
saknas, sviktar lätt också f örtroe
n-d e t. Misstänksamheten tar
förtroendets plats, och det kan komma
därhän. att massorna, i sådant läge,
systematiskt övergiva sina mer
kompetenta hjälpare och i stället packa
representantförsamlingarna 0. s. v. fulla
med sådana mindre begåvade och min-
dre kunniga personer, för vilka mer
eller mindre ”bundna” mandater och
en mer eller mindre ovederhäftig och
hänsynslöst formulerad kritik under
själva arbetet alls ieke kännas
generande. Personer, som smickra
massornas odemokratiska
svagheter i stället för att motarbeta dem.
Den stora principen, att
demokratismen måste segra genom själva
uppfostran till demokratism, blir då
övergiven. En falsk, odemokratisk
idealism träder i denna princips ställe.
Proletariatet idealiserar
sig självt sådant det är och
fordrar av framtidens samhälle att
det skall uppvisa en massa verkligt
proletäriska drag — i stället för
verkligt d emokrati s k a drag.
Faktisk proletarism och tänkt
demokratism bli, såsom för närvarande
inom syndikalismen och ungsocialismen,
hoprörda uti en gräslig röra, vars
huvudingrediens är och förblir de
svagaste och sjukaste dragen i den
närvarande proletär till varon, icke de
starkaste och sundaste dragen uti den
kommande äkta demokratismen.
Det är proletäriskt, men icke
demokratiskt, att uti så hög grad, som
alltid skett och ännu sker inom
marxismen, underskatta det
ekonomisk-sociala företagsledare-arbetets, intelligensarbetets,
upp-finnarearbetets, organisationsarbetets
värdeskapande kraft — relativt
till det utförande kroppsarbetets
värdeskapande kraft. Det är
proletäriskt, men icke demokratiskt, att,
såsom syndikalisterna göra, fantisera 0111
produktionsledningens övertagande av
fackföreningarna, vilka såsom
sådana sakna all erfarenhet om
produktionens organisation, ledning och
tekniska utvecklingsmöjligheter. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
