Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är proletäriskt, men icke demokratiskt,
att fråssa uti löst och ovederhäftigt
prat eller råheter angående sexuella,
moraliska och religiösa frågor. Den
kommande, verkligt demokratiska
sexualordningen, moralen och
religiositeten skola fordra en insats av allas
högsta sedliga krafter —• renodlade
och stärkta genom allmänt sunt
välstånd och genom grundlig
fostran och bildning inom hela folket.
Det är proletäriskt, men icke
demokratiskt. att sakna känsla för p e
r-sonli g hetsvärd et hos folkets
sociala funktionärer. Demokratismen
fordrar, att den medborgare, som
fungerar som representant,
regeringsmedlem eller förvaltningstjänstemän, skall
åtnjuta samma andliga frihet och
samma hänsyn, som det är demokratismens
grundprincip att fordra för folket som
ett helt, för alla medborgare. Då
demokratin icke kan undvara offentliga
funktionärer, kan den dessutom ieke
vara betjänt av att sänka
kvalitet-en av dessas
arbetsprestationer genom att binda deras
initiativ och nedtrycka deras
självaktning eller genom att göra ett utval av
svagare, mindre uppodlade
personligheter.
* *•
I stort sett visar arbetarerörelsen,
att det moderna proletariatet
ingalunda saknar sinne för de högre
personliga egenskapernas omistliga värde och
de andliga produktivkrafternas
avgörande betydelse. Troheten mot de
stora socialdemokratiska tänkarna och
ledarna och deras läror bevisar detta.
Paran ligger närmast uti den nyaste
syndikalistisk-ungsocialistiska irrläran
(som icke varit alldeles utan verkan
även bland yngre socialdemokrater),
att det skulle ligga någonting o d
e-mokratiskt uti erkännandet av
människornas personliga olikheter och
uti inrättandet av den sociala
praktiken i överensstämmelse härmed.
Robert Michels lånar sin vetenskapliga
auktoritet åt denna naiva uppfattning,
och den är a och o uti Georges Sorels
proletäriska evangelium..
Eftersom demokratism icke är
proletärvälde, utan en stats- och
samhälls-ledning, uti vilken alla samhällets
människotyper, ”aristokraternas”
inräknade, har vederbörligt
inflytande, är demokratin omöjlig utan en
klar uppskattning inom massorna av
de ”aristokratiska” människotyperna
och kulturvärdena. Aristokratismen
är demokratismens salt.
(Slut härnäst.)
La Boétie: Le Contr’un*
En socialistisk skrift från femtonhundratalet.
För TIDEN av GÖSTA LANGENFELT.
I den mänskliga utvecklingen har
kanske ingen tid bildat så epok som
renässansen. Hittills okända skrifter
* Ifrågavarande skrift kan ieke i
egentlig mening kallas socialistisk, då den såvitt
:av utdragen framgår icke uppställer någon
tsocialistisk samhällsordning som ideal. Den
återfunnos och gåvo impulser och ny
tankeriktning åt tidens intellekt. Det
blev en fängslande brytning mellan
har emellertid ett oförtydbart .släkttycke med
socialismens äldsta urkunder ifråga om sin
samhällskritik. I den meningen kan
beteckningen ha fog för sig. R e d. av T i d e n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
