Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbete — men först ocli sist arbete.
Fordrar man jordräntans indragning
till det allmänna, måste man
konsekvent även fordra samma förfarande
gentemot kapitalet. Just i detta
sammanhang skall jag be att få fästa
uppmärksamheten på en episod i engelsk
politik under 80-talet. Synnerligen
populär blev då Joseph Chamberlain
—• numera som bekant de
imperialistiska protektionisternas hövding — på
sitt slagord: jordens national
i-s er in g! Men märkligt nog —
fabrikanten Cliamberlain aktade sig
vis-ligen för att fylla ut denna lösen med
fordran på kapitalets
nationali-sering’. Han sökte förena borgarklass
och arbetarklass inom industrin med
betoning av ett för dem gemensamt
intresse gentemot de stora
jorddrottar-na, d. v. s. jordkapitalets, jordräntans
lycklige innehavare — därmed
skärpande ut till sin yttersta renhet och
klarhet den gamla antagonismen
mellan låt oss säga förmögenhet av äldre
ursprung och förmögenhet av yngre
ursprung. Det var en tendens till
markering av industrikapitalets
revolutionerande roll med det medvetna
bortskym m a n d e t av
motsättningen mellan detta och
industriarbetarklassen — en repetition för övrigt
av samma politik, som på 40-talet
avledde chartiströrelsens stormflod i
anticornlaw-agitationens strömfåra —
en agitation direkt riktad mot
godsägareadeln. Medan jag är inne på
dessa interiörer ur engelsk politik, kan
jag icke underlåta att spörja, om det
ej gives en parallelism mellan dylik
liberal-demokratisk kampanj mot
godsägarevälde och toryism å ena
sidan och å andra sidan georgismens
lena oeh varsamma hand, när det
gäller industrikapitalet och dess funk-
tion? Man bör ieke endast fästa sig
vid vad som kan vara berättigat i
georgismens påpekning av massornas
jordlöshet som en orsak till sociala
missförhållanden, av jordvärdets
lämplighet som skatteobjekt etc., — man
bör icke därför sudda bort eller låta
blekna den intressegräns, som klyver
det industriella kapitalets och arbetets
värld.
Hr II. lägger nu vidare i min mun
påståendet att, om befolkningen
minskas, sjunker jordräntan. Ånej —
så enkelt skrev jag icke. Om ett
land avfolkas, om ett land i alla
yrken oeh näringar för ett alltmer
tynande liv, då inträffar detta värdefall.
Absorberar under en period den
industriella verksamheten arbete och
pengar i synnerligen stor mängd, kan
tidvis jordbruket stagnera eller blott
trögt röra sig framåt, men samtidigt
håller jag före, att den växande
industrin slutligen återverkar
på jordbruket tekniskt och
ekonomiskt fördelaktigt på grund av
sina ökade anspråk på
livsmedelsproduktionen för arbetskraftens
underhåll. Och det är på denna
återverkan som den citerade prof.
Thorold Rogers pekar. Alldeles
särskilt strök jag just under i mina
artiklar att vad man vid all jordreform
måste behålla i sikte är a v k a s t n i
n-g e n av jordbruket, avkastningens ö
k-nin g. För ett land, statt i stark
industriell utveckling, är detta en fråga
av högsta vikt, till vilken nationen
måste träda, noggrant görande klart för
sig vilken driftsform som bäst lämpar
sig för att nå det sunda målet: Ett
land, som när 0111 möjligt helt
sig själv, som uppvisar jordbruk
ocli industri i ett jämnviktsläge
i fråga 0111 förmåga att fylla var-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
