Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lindqvist och Söderberg skola tillhöra
riksdagen eller icke. Detta är en bi-
- sak. Nej, det gäller bevakandet av
fackorganisationernas politiska
intressen överhuvud. Stå vi på
parlamentarismens botten såsom
fackföreningsmän, så måste vi oekså sörja för en
sakkunnig representation för våra
intressen inom parlamentet. Detta
kunna vi icke överlåta åt akademiker eller
jordbrukare. Det måste i stället vara
män som vuxit upp i våra egna
organisationer, burit deras ansvar och som
äga noggrann kännedom om
industri-och arbetarefrågor.
Det kan icke förnekas att f a c k o
r-ganisationernas funktionä-r e r äro särskilt kvalificerade för det
uppdraget. De äro arbetare, ha vuxit
upp i industriarbetet, känna
arbetareförhållandena samt
arbetarebehandling, hygien ocli yrkesfara på
verkstäderna, de äro förtrogna med
arbetare-och arbetsgivareorganisationernas
praktik och taktik. Och det faktum
att de ställts i spetsen för sina
kamraters fackliga organisationer är en
borgen för att de äro bland de
skickligaste och dugligaste kamraterna i en
yrkesgrupp. När arbetarekla
s-sens politiska organisation utser
kandidater till politiska val, bör det
därför vara en plikt för den att i
första rummet se sig om bland de s. k.
”ledarna” i facklig arbetarerörelse.
Detta är icke enbart en personfråga,
utan en s a k fråga; det är
spörsmålet om rätta mannen på rätta stället,
som i sådana fall skall avgöras. Och
för den fackliga organisationen kan
det aldrig bli tu tal om, att icke dess
egna män äro bäst kvalificerade till
att föra dess talan också i
parlamentet.
Jag är visst icke någon svuren
fiende till de s. k. ”intellektuella”, männen
med akademisk bildning. De ha varit
försiktigare i valet av sina föräldrar
och ha sålunda haft möjligheter att
tillgodogöra sig mer eller mindre av
vad de nutida bildningsanstalterna
bjuda. Och man behöver heller icke
utan vidare misstänka dem för
”borgerligt” sinnelag. Den svenska poli-
tiska rörelsen har ju i sin första man
ett typiskt exempel för såväl
duglighet som plikttrohet samt ärlighet i
socialdemokratisk övertygelse. Men det
är lika oriktigt att i varje intellektuell
se en representant för den under
sekler uppbyggda vetenskapen. Mången
sådan försöker giva sig ett sken av att
veta allting bättre än andra
människor, och det är rent av rörande att då
och då, särskilt i den borgerliga
pressen, läsa nedsättande omdömen 0111
”autodidakterna” inom
arbetarerörelsen : därmed syftas på oss som efter
arbetsdagen i näringslivets tjänst genom
självstudier arbetat oss upp till en viss
omdömesförmåga även i ting. som
ligga utom vårt rena yrkesarbete. Men
icke får en yngling genom avlagd
studentexamen patent såsom
vetenskaplig koryfé. Därtill hör dock
något mera. Ocli för den politiska
verksamheten har en sådan examen
intet särskilt värcle, ty i parlamentet
avgöras icke doktorsfrågorna, utan
det praktiska livets stora
s p ö r s m å 1. Det är alltså visst icke
värdelöst att ha ”intellektuella ” i
arbetarepartiets parlamentariska fraktion;
men man måste också här gallra oeh
söka få ut dem, som verkligen veta
något och icke blott ha en avlagd
examen att uppvisa. I varje fall äro det
praktiska livet s .111 ä 11
oumbärliga i en socialdemokratisk
arbetarerepresentation.
Ser man saken från denna synpunkt,
så blir hr Janzéns ståndpunkt
obegriplig. Han förebrår Landssekretariatets
funktionärer deras politiska
verksamhet, därför att den tar tid i anspråk,
som annars kunnat användas för
agitationen. En sådan frågeställning är
0 r i m 1 i g. Frågan kan endast bli 0111
deras politiska verksamhet varit sådan,
att den gagnat arbetareklassen oeh
dess fackliga rörelse. Det är icke min
sak att ge svar på denna fråga, ehuru
även från Berlins synvinkel
fackföre-ningsmännens insats i kampen om
av-talslagstiftningen under senaste
riks-dagsperioden icke synes ringa. Men
det finnes en hel del andra spörsmål,
som ännu tydligare visa n ö d v ä n-
Tiden, n:r 12, 1911
24
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
