Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d i g h e t e n av fackföreningsmännens
politiska verksamhet.
Den fackliga rörelsen i Sverge har
tydligen utvecklat sig något ensidigt,
såsom ren kamporganisation
för högre löner och kortare arbetstid.
Det vore orättvist att göra
perso-n e r ansvariga för detta, som tydligen
varit en frukt av den svenska
arbetareklassens betryckta ekonomiska och
politiska läge under de första 25 åren i
svensk fackföreningshistoria. Men
fakta kan man icke undandraga sig att
se. Med undantag av ”Järn- oéh
Metall” har intet fackförbund vinnlagt
sig om ett konsekvent genomfört u
n-derstödsväsende. Den fackliga
pressen såsom upplysningsmedel
har åsidosatts. Hela det stora
socialpolitiska reformområdet har
icke uppmärksammats av den fackliga
rörelsen. Landsorganisationens
kongresser, det rätta forum för
behandlingen av socialpolitikens stora och för
arbetareklassen så oerhört viktiga
frågor, ha icke i nämnvärd mån
sysselsatt sig därmed. Socialpolitiken har
förblivit en partiets angelägenhet,
ilen icke kan partiet såsom sådant lösa
dessa problem.
En man, som arbetar inom det
politiska partiet, kan väl förvärva nödig
kännedom om vissa stora
principfrågor, t. ex. i olika delar av
socialförsäkringen. Men vem skaffar honom
nödvändig sakkunskap i de här så särskilt
viktiga detaljerna? Det är fack
organisationen som måste
undei’-söka arbetets hälsovådlighet,
arbetslokalernas beskaffenhet, öva kritik mot
lagstiftningens verk- oeh
underlåten-hetssynder. Det svenska
arbetareskyddet är nästan ett oskrivet blad;
yrkesinspektionen har efter tjuguårig
verksamhet icke ens hunnit med att in-
spektera alla registrerade verkstäder
en enda gång; skall den ha något
praktiskt värde för arbetaren, så
måste verkstäderna inspekteras en eller
flera gånger om året. Den svenska,
yrkesinspektionens årsberättelser är
det mest torftiga jag i det hänseendet
läst: en enkel registrering av antalet
inspektionspliktiga och
inspekterade-verkstäder, antalet olycksfall,
maskiner, givna anvisningar, samt huru
många dagar inspektörerna varit på
resa. Ingenting om huru de funnit
ar-betslokaliteterna, om arbetarnas hälso-T
bostads-, arbets- och
bildningsförhål-landen. Jag medger att också en stor
del av våra tyska
yrkesinspektionsbe-rättelser icke äro idealiska, men t. o. m_
de sämsta bland dem stå högt över de
svenska. Vill man se vad som kan
göras i detta hänseende, så bör man gå.
till den engelska yrkesinspektionen,
som i nyare tider väl också blivit något
bekvämare i så hänseende, men förr
bringat material i dagsljuset, som
tvingat den engelska lagstiftningen till
det för de flesta kapitalistiska länder
än i dag mönstergilla arbetareskydd
Englands industriarbetare ha.
Då nu yrkesinspektionen alltså icke
gör detta, borde fackorganisationerna
ta saken i sin hand. I Tyskland, där
vi ha en relativt (i förhållande till
Sverge åtminstone) god
yrkesinspektion, ha våra fackorganisationer
ändock utfört ett stort arbete på detta
område. Knappast en enda
förbundskongress hålles, som ieke sysslar med
de sociala förhållandena i industrin och
avgiver sakkunniga utlåtanden om
huru de böra gestaltas, vad man
närmast fordrar av lagstiftningen o. s. v.
Oeh den tyska Landsorganisationens
kongresser behandla socialpolitiken
med djupt allvar, den har blivit deras
betydelsefullaste arbete. Partiet
däremot överlåter gärna åt den fackliga
sakkunskapen att undersöka de
socialpolitiska frågorna och precisera den
fackliga rörelsens ställning därtill.
Först sedan detta skett plägar den
parlamentariska representationen fatta
sina avgöranden.
Ett litet exempel må visa huru det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
