Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en viss tidpunkt. Är denna proportion
härvid större än den normala, så skulle
detta betyda, att det
förhandenvaran-de ”överskottsguldet” (se det föreg.)
ännu icke hunnit genom de olika
kre-ditgi vningsprocedurerna ’ ’inympas ’ ’
på näringslivet oeh höja värden och
pris, och då måste man vara
berättigad att tala om ett lägre
penningvärde (i förhållande till de uppräknade
produktionsvärdena) än det normala.
Ar däremot den sagda proportionen
mindre än den normala, så måste detta
av motsvarande skäl innebära större
värde hos penningen än den normala.
— ilen dessa alternativa lägen å
marknaden torde just exakt motsvara
”af-färsjargonens” goda resp. strama
pen-ningetider (n. b. för så vitt ej dessa
äro temporärt föranledda av
förändringar i varuproduktionens storlek
och livlighet). — Att man härigenom
skulle råka i en mera profan och
mindre exklusiv terminologi än
nationalekonomernas egen. må på nytt
framhållas snarare som en fördel än som en
nackdel, i betraktande av
popularise-ringens stora betydelse.
Till slut endast en liten anmärkning.
Det är lätt att av det sagda draga den
slutsatsen, att billiga och lätt
tillgängliga pengar för industri och annat
produktivt arbete kan erhållas genom en
nedskruvning av uppjobbade värden.
Detta är för resten lika enkelt att fatta,
som att jobberiet ocli en i förhållande
till de verkliga landsintressena
urskiljningslös kreditgivning hämmar
och skadar industrin genom att lägga
beslag på de för industrins legitima
behov erforderliga
kreditmöjligheterna.
Ur utlandets tidskrifter.
Den italienska socialdemokratin och
kriget. Efter Neue Zeit, n :r 2,
anföra vi, i starkt sammandrag, en
redogörelse av O da Olb er g för ”Den
italienska partiaktionen inför det
tri-politanska kriget”. Artikeln är
skriven i början av oktober, således strax
efter krigsutbrottet.
Tripolisaffären har tvivelsutan kommit
som en överraskning för landets offentliga
mening. Vad den italienska regeringen
sedan månader såg komma .har den förtigit så
mycket samvetsgrannare, som den visste sig
icke ha någon större entusiasm att påräkna.
Då, man slutligen ansett tiden vara inne att
•bringa stenen i rullning, ,har den borgerliga
pressen uppstämt ett krigstjut, som gällde
det att bevara de heligaste ägodelar mot
fräckt överfall.
Det socialistiska partiet liar i denna
situation låtit överrumpla sig mer än de
borgerliga partierna. Det ville in i det sista hålla
ett krigsutbrott för otroligt, och först den
21 sept. — kriget utbröt 8 dagar senare —
inkallades parlamentsfraktionen, den
fackliga centralen och partistyrelsen till
sammanträde i Bologna. Endast genom
pressen tog socialismen förut ställning mot
det överhängande äventyret, enstämmigt och
i skarpaste form.
Tre vägar stodo öppna för konferensen i
Bologna: protester å folkmöten oeli genom
pressen, proklamerande av
demonstrations-strejk oeh arbetsnedläggelse på obestämd tid
för att förhindra kriget.
Generalstrejk pä obestämd tid ansågs
allmänt vara en de resultatlösa offrens väg
utan annan innebörd än att förlägga ett
förspel till kriget inom Italien och prisgiva
proletariatet åt de moderna vapnen, mer
värnlöst än tripolitaner och turkar.
Folkmötes-protesterna åter ansågos icke tillräckliga som
■uttryck för arbetarklassens harm. Så
stannade valet vid medelvägen: en 24 timmars
generalstrejk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
