Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
TIDÉN
ligen är människopåfund, av vanor oelr
’ovanor, av metodik som kan ändras
genom överenskommelse, men som man
tror vara uttryck för orubbliga lagar,
i samma mån svårighet möter att ena
människorna för tillfället om något
annat.
Detta gäller i stort även
spekulationerna över den rätta organisationen av
demokratin. Vetenskapen kan icke få*
något annat grepp på denna sak än
det vanliga, icke auktoriserade
omdömet. Under sådana förhållanden
tilllåter även jag mig att i det aktuella
ämnet komma med ett inlägg, som
visserligen liksom alla andra måste bli
tämligen stortaligt utan påtagligt
resultat.
En orientering på området kräver
först några erinringar om :
Tingens två sidor.
I tänkandets historia är det ett namn
framför andra, som står sig. Den
grekiska filosofens ofta återgivna tal om
att "allt flyter, allt förändrar sig",
lever kvar. Mindre bekant är kanske,
att han uttryckte sig även så, att
"tingens ordning är den evigt levande
elden, som efter en lika evig lag tändes,
slocknar och åter tändes".
Vad Heraklit, kallad den dunkle,
menade härmed är icke gott att säga.
Kanske föresvävade honom dock
något av följande tankegång.
Vad vi med visshet veta om livet
är, att det framspringer ur jorden,
framlockat av solen. Endast värme
ger således liv. Under dess
inflytande utformar detta sig mödosamt i
skiftande former ur det materiella.
Tingens ordning är således en
sammansättning av sol och jord, något
enhetligt och en mångfald, "den evigt le-
vande elden’’ och , en materia, som
ständigt "flyter och förändrar sig".
Denna grundlag går igen icke blott
i naturens primära liv utan givetvis
också hos människorna och deras
samhällen. Den oavlåtliga växelverkan i
skilda mänskliga förhållanden mellan
tingens två sidor, sol och jord, spåras.
i mångfaldiga motsättningar, såsom
dröm och verklighet, idealism och
materialism., vilja och kunna o. s. v. i
det oändliga. Värmen i blodet
utlöser sig i känslor, som fulländas till
tankar. Ur känslorna och begreppen
framspringa till sist handlingarna,
burna än av en flammande brand, än
av en klart lysande ledstjärna. För
mycket jord grumlar känslorna, gör
tänkandet dunkelt och
handlingarna-famlande. Endast de känslor kunna
undgå att förtvina, som
framlockats-av vår längtan till solen. Allenast de
tankar skola giva flykt åt uppsåtet,
vilka skapats ur medvetandet, liksom
det smidda, järnet ur glöden. Ingen
klokhet skall uträtta något, som ej
bygger i det fördolda på hänförelsen.
Dessa tingens två sidor framstå för
oss gemenligen såsom m o t s ä 11 n i
n-g a r, i ständig disharmoni och
oavlåtlig strid med varandra. Man har i
söndringarna sett nästan en naturlag.
De te sig ju också för ögonen såsom
brytningar, och auktoriteterna göra
allt för att tillspetsa desamma.
Kyrkor, filosofiska system, ekonomiska
skolor och politiska sammanslutningar
gå fram under sina överhuvuds
vägledning med lidelse och bitterhet för
den ena eller andra riktningen, såsom
det kallas. Vissa tider gäller det ena
för det enda riktiga, nästföljande
tider har motsättningen övertaget.
Vanligen sker omslaget för att värna om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
