Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lARL LINDHAGEN: DEMOKRATI
3
4n förbisedd sida i samhällets
ekonomiska eller andliga liv och särskilt
milden härskande stämningen på ett
ruinerande sätt ådagalagt sin vanmakt.
Pioniärerna för det nya-nödgas då
gent emot övermakten betona
företrädesvis det glömda och förbisedda.
Därefter komma lärjungarna och, såsom
lärjungar alltid gjort, fastslå detta
nya ensamt såsom en trossats. Nar
sedan de uppgående tankarna i sin
ordning blivit mäktiga samt ensidigt
slutfört sitt värv. överleva även de sig
själva och resa på sina översteprästers
befallningar omätliga hinder för nya
berättigade krav.
För vår tid erbjuda de skenbara
motsättningarna mellan
förnufts-1 ä r a n oéh d e n m a t e v i a 1 i s t
i-s k a histol- i e u p p f a 11 n i n g e n
ett skådespel, som slående belyser
dessa förhållanden. I sitt vardagliga
olärda liv begagnar folket sig nu som
alltid både av sitt förnuft och av
sammanslutning om sina intressen. På den
senare vägen hävda människorna sina
anspråk med maktmedel. Därunder oeli
däremellan äro de ej okänsliga även för
vädjan till deras tänkande hjärnor,
vilkas skapande kraft också är en
produkt av utvecklingen, och själva
begagna de sig såsom hjälpmedel av
att hävda vad som kan vara rätt och
billigt. Vetenskapen på dessa
områden kännes däremot ogärna vid mer
än det ena eller det andra, under det
att. dess idkare i vardagslag handla
som det övriga folket. En längre tid
har nu det stackars förnuftet, som
satt i högsätet under
upplysningstidevarvet, gått biltog omkring och tiggt
för sitt uppehälle. Nu knackar detta
intellekt åter på dörren till det stora
fädernehnset. Må vi då släppa in det
visserligen ingalunda på andras plat-
ser, men för att giva detta den arvedel,
som naturens egen ordning tillmätt.
Emellertid är all denna splittring
endast skenbar. 1 själva verket stå vi
här inför en åtrå, ty ljusets och
stoftets strävan är ju att försjunka i
varandra och s a m m a n s in ä 11 a til 1
ett. Solens famnande av jorden är
livets fortplantning. Detta är det
löftesrika i tingens ordning. Må vi
besinna, det och söka handla därefter.
Det finnes dessutom här en väktare,
som alltid står bi. Trots att de officiella
befallningsmännen i trosnit oftast söka
draga isär vad som vill höra samman,
och omedvetet till sist leda folket in på
vilsna eller krokiga vägar, så står
folkets dunkla vegeterande medvetande
pa vakt. Under sitt dagliga sysslande
mitt ibland livets verkliga realiteter
fa människorna reda sig så gott de
kunna på egen hand och instinktivt
följa de då naturens och icke
klokskapens fingervisningar. När färden
därför alltför uppenbart går blott ät en
sida uppstår en strömning- på djupet
ali knyta allt detta samman, som
åtskilt tör hän mot förödelse eller död
men organiskt sammanvuxet bringar
liv. Vi bruka då säga, att folkets
sunda självbevarelsedrift till sist
reagerar mot förtrycket, ty även
välmeningen kan leda till förtryck.
Den tid måste randas, då
samhällsarbetet inriktas på att betrakta dessa
ständiga pendelrörelser åt motsatta håll
mindre som naturlagar, för vilka man
böjer sig. utan mera som misstag och
ovanor, vilka böra rättas. Tingens två
sidor, det väsentliga i sol och jord.
höra i tänkandets och politikens värld
löpa broderligt samman som två
järnvägsspår. Först på detta sätt kan det
bliva något mera lokomotivfart i
färden mot den sanna demokratin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
