Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL LINDHAGEN: DEMOKRATI
7;
rätta, att varje, tidsströmning lämnar
dock kvar något behållet,och för övrigt
förbrukas därtill vanligen en
generation, så att den efterföljande nya
rörelsen bäres upp av unga krafter. De
för-.stå också, att den befordrade
f.olkme-ningen, även om den till sist blir
ofrivilligt bergtagen, dock sitter inne ined
kunskaper och fallenheter, som
behövas, och att vad som vunnits, till stor
del ernåtts blott genom dess manliga
strider på sin tid för folket och även
mot dettas okunnighet ofta om
svårigheterna och farorna. De måste säga
.sig, att maktens sötma visserligen är
-en stor och ännu ofrånkomlig realitet,
men att dess ansvar också verkar en
tid framåt såsom en uppfostrande
motvikt. Det kan hända, att
folkmeningen, om parlamentarismen "sviker
förhoppningarna, en vacker dag börjar
för kritiska fall efter romersk förebild
treva mot former för en upplyst och
karaktärsfast diktatur under ansvar.
Vid sidan av dessa förnyelser måste
vi likaledes oavlåtligt söka det
enhetliga, som kan försona och
befrukta. Detta är ett nytt
sinnelag hos styrelsesättet. När den
befordrade folkmeningen frigöres från
personligt intresse och främmande
inflytelser och bara känner med
det som skall representeras, då först
blir dess gärning beståndande och då
kommer demokratin.
Möjligheterna för detta nyas
tillkomst sammanhänger med frågan:
Mänsklig politik (realpolitik)
och partipolitik.
Tankarna röra sig i politiken
huvudsakligen om de olika partierna.
Men de politiska striderna äro ju icke
självändamål, utan meningen är att ur
dem skall framgå något samlande gott.
Målet äi? : ätt skapa ett, folk och; en
mänsklighet. För att kunna inrikta
det politiska arbetet på detta, synes
det vara ändamålsenligt att lämna
partierna åsido till en början och
uppsöka i stället någon saklig, o b
e-s t r i d 1 i g utgångspunkt.
Ett sådant rättesnöre är livet självt.,
Det behövs ingen lärdom för att läsa
i dess bok, den ligger uppslagen för
alla, och den talar mest till de bokligt
fåkunniga och förstås bäst av dem, ty
de hava den rikaste erfarenheten av
vad livet bjuder de flesta människor.
Det gäller de stora slagskuggorna i
tillvaron, allt detta som ropar om
förskoning eller med ett ord livets
verkliga realiteter. Sådana realiteter äro
armodet med dess följeslagare av nöd,
sjukdomar och brott, den olösliga
intressemotsatsen mellan
produktionsmedlen å ena sidan och arbetet med
två tomma händer på den- andra, det
ruinerande enskilda jordockret,
konjunkturernas ovissa skickelse!’, den
ojämna förmögenhetsfördelningen,
olikheten i undervisning och mycket
annat.
Hela denna verklighet bjuder
befallande, att de som vederbör komma
till densamma och göra det genast, ty
behovet föreligger och är skriande.
Lydnad för dessa befallningar plägar
i politiken med överlägset
nedblickande kallas för "bara idealism". Men
det är på tiden att detta tal slås ned
med en erinran, att här ligga de
påtagliga realiteterna och den enda verkliga
realpolitiken. Idéerna äro
verklighetens summa. De äro framsprungna ur
det förhanden varande liksom
blomman ur gruset.
Knappast någon lärer vilja förneka,
att tillvaron gestaltar sig som ovan
sagts och att det vore bra, om man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
