Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL LINDHAGEN: DEMOKRATI
13
ses upphinneligt eller icke, borde
teoretiskt sett samförstånd vara lättare
att uppnå. Tyvärr ligger även här
brytningen ofta djupare, nämligen i
olika fallenheter och förnimmelser.
Den ena har har en stark dragning till
det bestående, vari han befinner sig.
är till läggningen konservativ. Den
•andra har en stark längtan ur det
bestående till det. som bör ske i
framtiden men ännu icke skett, är vad man
kallar mera radikal. För övrigt när
en saks framfärd kräver övervinnelse
av oss själva, börja vi merendels med
att vara konservativa. Därför
framträda även socialdemokrater såsom
utpräglade högermän i många spörsmål,
.såsom i kvinnofrågan och beträffande
folkhälsans bevarande mot skadliga
njutningsmedel.
Ur saklig synpunkt föreligger
emellertid endast skenbara motsättningar
mellan revisionism och radikalism.
Varför skulle vi icke söka göra det
bästa möjliga redan nu och således skatta
åt revisionisnien’? Den levande
generationen har anspråk på att man gör
tillvaron för den så dräglig som
möjligt. Även om det gäller en enda
människa i ett visst fall är det politikens
plikt att skynda till hjälp.
Men kommande släkten ha också
anspråk på att det plöjes i tid åt dem.
Framtidsfrågorna måste likaledes fram
i politiken redan nu. Även om de icke
knnna genomföras genast, kräves det
ett förberedande upplysningsarbete,
som mognar sinnena för omdaningen.
Ingen förändring till det bättre, som
behöves redan nu. kan bliva för tidigt
väckt.
För mig finnes således ingen utväg
att kunna göra skillnad mellan
radikalism och revisionism. Det är mig
omöjligt att kunna hängiva, mig åt
den ena sidan utan att lika hängivet
vara med på den andra. Naturligtvis
gläder man sig mest åt det som
siktar längst, detta dock även
därför, att därigenom gagnas också bäst
det närvarande. När solen från sin
avlägsna plats får fullt lysa på
odlarens arbete in i de minsta skrymslen,
så "hör man hur gräset växer", plägar
det sägas. Erfarenheten lär ju ock,
hur allt stannar i växten och
försum-pas, när tendensen är att utestänga och
lamslå varje radikalt viljande.
Socialdemokratin måste således för
det fjärde se till att revisionism och
radikalism sammansmälta i den
mening ovan sagts. Hur mycket
fortare skalle vi ej komma framåt med
en sådan mänsklig politik.
Även socialdemokratin såsom allt
jorrlbundet måste, växa, om den vill
leva, och stannar den i sin utveckling
kan den ej längre tjäna socialismen.
Men även det, som nu växer, skall en
gång nå fram till sin blomstring och
efter denna kommer
fruktsät†nin-gen. Denna utveckling
sammanfaller med socialdemokratins väg
till makten. Det kan icke vara
rätt att påskynda den så. att frukten
kommer för tidigt och blir en kart
bara. utan blomstringen bör, när den
inträffar, bli så kraftig som möjligt.
Under tiden är socialdemokratin lika
fullt den mäktige. Man må erinra
sig, att det är de till synes maktlösa
rörelserna i tiden, som till sist alltid
vinna segrarna, ty de representera
mera lydnaden och aningarna om
demokratin.
Vad som skall komma efter
socialdemokratin ligger även inneslutet i
socialismen, men är ganska fjärran
för all politik. Det må därför även
här upprepas, att när människorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
