Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen mot mästarens mening fastnaglats
av lärjungskapet, samt i praktiken en
ytterlig revisionisin, som gemenligen
ställer sig gramse mot försök till
radikala grepp och plöjanden för
framtiden.
Om vi nu till en början kunde låta
fara det hopplösa att söka tvinga på
varandra våra olika temperament och
läggningar, vore åtskilligt vunnet. Hu-
vudsaken är att komma överens i
levernet och handlingarna. Då kan man
vara viss på överensstämmelse också
uti det levande och väsentliga i själva
läran, till skillnad från det
dogmatiska.
Detta är naturligtvis omöjligt när
skillnaden består uti att den ene vill
slå sig till ro oeh den andra rycka
framåt. Gäller det åter vad som kan an-
12
TIDÉN
satser just det huvudsakliga i iiiiua
funderingar oro humanismen. .lag är således icke
längre kättare och de "gamla", som från
året .1011 och mest efter kongressen jämte
yngre vänner fortfara med ett oeh annat
glåpord därför, får jag väl till sist hota
med programmet. Min medverkan för
åstadkommande av jord[>rogrammet kunde
ju ock få väga något i vågskålen
gent emot den förkättrade
radikalismen. Mitt vid Hill) års riksdag av hela
gruppen stödda förslag att börja arbeta
på en omdaning i socialt syfte av
ämbetsmannakårens organisation och tänkesätt —
en uppgift av vikt icke minst för
demokratins förverkligande — möttes däremot icke
året Hill. då frågan återupptogs, med samma
sympati- varken i riksdagen eller å
kongressen, där det stöddes av de unga och deras
äldre vänner, men motarbetades av de gamla
och deras yngre vänner. Krän en vetenskaplig
synpunkt bör även ett strävande att ånyo
skaffa skandinaverna en utrikespolitik i och
genom främjandet av folkens förbrödring
kunna mötas med någon sympati, men mitt
förslag om skandinavismens befrämjande
genom socialdemokratin godtogs väl av de unga
och deras äldre vänner, men motarbetades
liksom andra utrikespolitiska förslag inom
riksdagen av de gamla och deras yngre
vänner.
Detta nu som svar i all korthet på S:s
tilltal även till mig i denna tidskrift.
Allmänt erkännes, alt S. skrivit särdeles
fängslande och väckande populära saker.
Hans iver och allvar i sitt vetenskapliga
ar-bele är också bekant,
Frånsett ovannämnda odium politicura
innehålla även S:s ifrågavarande artiklar
mänga tänkvärda saker, på samma gång
dock mångt och mycket givetvis är
omtvist-ligt och hela tendensen går företrädesvis åt
allenast ett håll.
För min del föreställer jag mig. att tron på
möjligheten av ’ ’en fullt vetens k a p ligt
hållbar uppfattning" om vad som är oeh
icke är sann demokrati måste bli en illusion.
Och icke kan väl, om man bygger på
verkligheten och erfarenheten, lösningens
tyngd-punkt vara at† finna i några utvalda ledares
och lärdes styrelse samt blind tillit till dem
under fullmaktstiden. 1 detta avseende
hänvisar jag til! framställningen ovan.
Det vilar, tycker jag, över S:s artikelserie
något av nitzscheanism, vilken
åskådning-visserligen också inrymmer vissa sanningar.
Kanske sticker där fram en rgst av S:s
läggning i yngre dagar, då han lutade
väsentligen åt de anarkistiska teorierna och
de-ray berättigade hävdande av den
personliga friheten samt var allt annat än
god på socialismen. Omkastningen nu rent
av till ministersocialism i en liberal ministär
vid första tillfälle som erbjuder sig. får
därigenom en förklaring. Ännu bättre belyses
detta av en under Stoffens medverkan
författad mig välvilligt tillställd inbjudning
från en tysk firma till bibiande av ett
politiskt bibliotek under redaktion av Edvard
Bernstein, lians Dorn och Steffen. Den
liar till rubril;: "Den enskilde och staten,
försök till organisation av ett personligt fritt
tänkande i politiska ämnen", och däri heter
det bl. a.: "Den enskilde är ej underkastad
miljön eller massan, utan lian verkar på
dem." Detta företag kan jag för min del ej
annat än följa med intresse, helst det
innefattar ett bidrag till det stackars förnuftets
upprättelse. Men jag tror att det blir
svårare för S. att få in dylika satser också i
socialdemokratiska programmet än det var
för mig att vinna utrymme där för
socialismens eget barn och arvtagare humanismen,
’fy sädana satser innebära delvis en sanning,
men bortse från annat, som också är sant.
De hota med en ny ensidig pendelrörelse.
Det. nedblickande i viss mån på folket
och särskilt de unga, som blir en
konsekvens av S:s sätt att se framstår, tycker
jag, ännu mindre som "vetenskapligt" —
förlåt att även jag för motviktens skull
citerar — och är i varje fall knappast
mänskligt. S. skall nog vid närmare
eftersinnande medgiva, att han i livets
morgon kanske stod närmare demokratin i alla
fall än nu. då han utdömer i själva verket
sin egen ungdoms syn på tingen och ej har
någon vänlig värfbjsättning till övers för
unga släktens lidelsefulla framstormande och
hängivna arbete samt för övrigt bortser väl
mycket från folkets lidanden såsom
drivkraften till demokratism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
