Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
TIDEN
ett ensidigt intresse för
konstitutionella former. Bevis: den
republikanska propagandan. Det kan emellertid
med .största bestämdhet sägas, att dess
framskjutande iöke alls beror på
något underkännande av att andra
frågor äro långt viktigare. Det är icke
den åsyftade gruppens oförmåga att
skilja bisak från huvudsak utan
oförmågan eller den bristande viljan på
andra hall att tillmäta även bisaken
tillbörlig betydelse, som föranlett
re-publikanismens framskjutna plats.
Med största lugn kunna både vi.
regeringen och författaren invänta det
i utsikt ställda fägnesamma historiska
skådespelet, då vänsterregeringen
störtas från socialisterna såsom alltför
•starkt social i sitt verk. Väl kan det
hända, att socialisternas stöd uteblir,
om regeringen är för litet folklig i sin
konstitutionella politik. Men då
faller den i all rimlighets namn icke på
sina socialpolitiska förtjänster.
Såsom medel böra de
konstitutionella frågorna ha en viss rätt alt i
tiden — men icke i värdesättningen —
gå före de socialekonomiska. Däri
är vår uppfattning och författarens
överensstämmande. Men förf. slår in
på en väg. som vi icke kunna följa,
då han hävdar, att den konstitutionella
kampen nu är i huvudsak avslutad, att
det kan vara "för ögonblicket nog’’,
då andrakammarparlamentarismen
genomförts pá den utsträckta rösträttens
grund. Just därför att vi betrakta
parlamentarismen som medel och
ingenting annat än medel, kunna vi icke
låta oss nöja med a 11
andrakaramar-majorite†en fått sitt inflytande stärkt,
utan vi måste därtill fråga,
hurudan den och dess maktställning är.
fråga i vad mån den riktigt ger
uttryck åt folkviljan och i vad mån den
förmår göra densamma respekterad.
Det är frågor, som upprulla en hel rad
av konstitutionella problem, dem vi
helt enkelt icke k’ fi n n a komma förbi.
Det vore högst önskligt, om vi kunde
slippa dem. men det göra vi nu en
gång icke förrän de äro lösta. Vi
behöva här endast fullfölja författarens
•eget resonemang. "Folkviljan måste
först få makt över de allmänna valen,
dessa över riksdagen och riksdagen
över regeringskursen." Detta
program är tills dato icke realiserat. Den
officiellt erkända folkviljan är den
genom, alla rösträttsstrecken beskurna,
eller — ifråga om första kammaren —
den 40-graderade. Hur illusorisk de
allmänna valens makt över riksdagen
är. ha förstakammarvalcn lielt nyligen
lämnat ett oklatant vittnesbörd om.
Ifråga om regeringens förhållande till
riksdagen inrymmer första kammarens
orubbade maktställning möjligheter
till konstitutionella konflikter, vilkas
undgående för den närmaste tiden
varken beror på socialdemokratin eller
regeringspartiet utan på högerns
hållning.- såsom förf. också utvecklar i en
här ej anförd del av sin uppsats. Det
kan vidare pekas pä den ministeriella
ansvarigheten, en ansvarighet mer till
namnet än till gagnet, och framförallt
på att "folkviljan." ännu icke har
knappt ett spär till inflytande pä den
okontrollerade utrikespolitiken — i
vår. på internationella förvecklingar
överfulla tid. en folkets livsfråga i
bokstavligaste mening.
Det vore därför ett olycksdigert
förhastande att nu helt avblåsa den
konstitutionella, striden. Ju hetare vi
ofterlängta dess avslutning, dess mer
angelägna böra vi vara att
genomkämpa den. Förbi ilen komma vi icke. Låt
oss därför gå igenom den!
Härav får för allt i världen icke
dragas den slutsatsen, att det vore
önskligt om politiken inriktades
uteslutande eller ens övervägande på de
konstitutionella problemen. Hädanefl er, som
hittills kommer socialdemokratin
förvisso "att utnyttja alla
förhandenvarande parlamentariska möjligheter Tör att
genomföra eller stödja folkliga
reformkrav på det socialekonomiska område,
som enligt sakens natur ligger den
närmast. Antingen-eller är en falsk
frågeställning då det gäller
konstitutionell och social politik. Så långt det
ena betingar det andra måste de följas
åt. Det ena göra och det andra icke
låta. det vare vår lösen.
Till författarens övriga uttalanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
